Nej, bloggen är inte död och begraven. Däremot har dess eminente ägare varit däckad i en så kallad
manlig förkylning i nästan två veckor. Utan att gå in alltför detaljerat på sjukdomens förlopp så kan jag säga att det varit mycket intressant att följa dess vandring från hals till näsa till bihålor till öron.
Helt pigg är jag ännu inte. Hörseln är exempelvis kraftigt nedsatt, det är lite som att ha ett rejält lock för bägge öronen samtidigt. Att läsa och skriva går fint, men det är värre att sitta på möten eftersom det är svårt att höra vad som sägs, i synnerhet när flera pratar samtidigt. Fast å andra sidan kan man alltid bara nicka och le, det kan man komma långt med i vissa politiska partier har jag förstått.
* * *
Det pågår ju någon form av jämförelse mellan Växjö och Kalmar, och det spekuleras kring varför den förstnämnda staden lyckats bättre med befolkningstillväxten de sista 40-50 åren. Här finns säkerligen tillräckligt med material för flertalet avhandlingar, men en sak som jag tror spelat in är Kalmarpolitikernas och kommunens attityder gentemot företagande. När jag började med kommunpolitik för 10 år sedan (jävlar i havet vad tiden går) fanns exempelvis fortfarande en "kommunal detaljhandelsstrategi" som avgjorde var olika affärer skulle få finnas.
Jo, så var det. Staden var indelad i olika "zoner" där olika typer av affärer skulle finnas. Det blev exempelvis ett herrans liv när en skoaffär ville öppna i köpcentret Giraffen, eftersom det området var utpekat som ett område för dagligvaror. Att såväl Coop som Maxi inte bara sålde mat utan även skor låtsades man inte om. Efter IKEA:s etablering, och i och med Hansa Citys framväxt, kan man säga att detaljhandelsstrategin som sådan tappade all relevans och tur är väl det. Men att det, långt in på 2000-talet, fanns en slags kommunal planekonomisk detaljhandelsreglering säger ändå något om hur man såg på den fria företagsamheten.
Jag minns ett möte med Samhällsbyggnadsnämnden där en miljöpartist slog sig för bröstet och sa att Kalmar sluppit etableringar utifrån tack vare detaljhandelsstrategin. Med den attityden hos den (dåvarande) politiska majoriteten - att Kalmar och dess invånarna ska
slippa fler butiker - är det kanske inte så konstigt att andra städer sprungit om oss.
Men, som sagt, det är knappast den enda förklaringen. Diskussionen är förstås intressant, och kommer säkerligen poppa upp då och då, allt eftersom Kalmar och Växjö närmar sig varandra inom olika områden. För det måste vi. Alternativet är att dö sotdöden.
* * *
Missade den allsvenska hemmapremiären för första gången på flera år. Hade helt enkelt ingen lust att sitta där och snora och hosta, men med tanke på publiksiffran så får jag ändå dåligt samvete för att jag inte släpade mig dit. Spelmässigt såg det stabilt ut ändå, utan att det glänste, så jag är mindre orolig för FF:s spel än deras ekonomi, om de inte får rätsida på publiksiffrorna under året. Ja eller i och för sig, ekonomin påverkar ju spelet - spelarmaterialet - på sikt, också.
* * *
Missade också länsförbundets årsmöte i helgen, där Christer Nylander pratade om förslaget till nytt partiprogram. Motionstiden inför landsmötet - där partiprogrammet ska debatteras, förändras och antas - pågår. Vad jag kan se är det 37 motioner som inkommit till landsmötet hittills men det verkar vara en del dubbletter. Partikansliet räknar kallt med ett rekordstort antal motioner, vi får väl se hur det blir.
* * *
Snörvel, host. Det får räcka så, för tillfället.