Overkligt

Terrorattackerna i Norge. Hur kan man sätta ord på något så fruktansvärt? Är det ens möjligt? Vidderna av tragedin går liksom inte att ta in. 92 döda, sju i bombdådet i Oslo och 85 ihjälskjutna ungdomar på ett politiskt sommarläger.

Dåden är utförda så känslokallt, så kyligt och så beräknande att det blir overkligt; som ett refuserat filmmanus. Jag kan fortfarande inte, på riktigt, förstå hur någon kan vara så sjuk i huvudet att han kan gå runt i drygt en timme och skjuta ner oskyldiga människor.

Detta är politisk terrorism. Dåden är riktade mot den norska socialdemokratin i första hand, men även mot hela det öppna demokratiska samhället. Ja, ett öppet samhälle är sårbart för ensamma galningars hat, men alternativet till ett öppet samhälle är ännu värre - även om det idag är svårt att föreställa sig - än terrordåd.

Terrorn får inte vinna. Vi måste stå upp - tillsammans - för alla människors rätt till liv, åsiktsfrihet, yttrandefrihet. Det finns en tid till analys, till debatt, till diskussion, men det måste också finnas till att sörja. I dag sörjer jag med Norge, med alla dödsoffren, och med deras vänner, släkt och familjer.