Morgonpanik och gruppmöte i Västervik

Ibland får man vara snabbfotad. Ni som sett mig spela fotboll (jodå, ni är nog några som fortfarande är i livet) vet att just snabbheten var en av mina få svagheter på planen, men under gårdagen fanns det inga alternativ än att vara just snabbfotad. Gruppmötesdagen i Västervik inleddes i full panik hemma hos Halléns kl 06:15 på morgonen. Några telefonsamtal senare och via stadsbuss, länstrafik och bilskjuts hamnade jag iallafall rätt till sist.

Vi hade ett bra gruppmöte, och fick bland annat en föredragning om pacemakerverksamheten vid sjukhuset och ett litet snack med den nye sjukhuschefen. Sjukhusets restaurang levererade i vanlig ordning, och biskvierna till eftermiddagskaffet var färska. Om alla patienter i landstinget finge lika god mat som den de serverar på Blåklinten (ett för en folkpartist fantastiskt restaurangnamn, givetvis) skulle klagomålen garanterat minska rejält.

Bra snack och beslut överlag på gruppmötet. Speciella omständigheter rörande deltagarnas fysiska status gjorde att vi smälte in extra bra i sjukhusmiljöerna denna gång:

Från vänster: Åke Aldman, Björn Holgersson, Lisbeth Lindberg
och Bill Björklund. Foto: Den där jävla klanten Hallén.

Kryckor och gips till trots, så var det som alltid god stämning och många skratt! Men man blir rätt mosig i hjärnan av heldagsmöten och resor. När jag kom hem, via skjuts (stort tack till Bill!) och buss så somnade jag sött redan innan kl 21.

Det är också anledningen till att jag är uppe så här okristligt tidigt.