Det é stabilt (?)

I Kalmar talas det ofta, inte minst från socialdemokratiskt håll, om hur viktigt det är med breda överenskommelser och en stabil politisk majoritet. Om Centerpartiet nu inleder ett formellt samarbete med S och V, så skulle det bli det den tredje majoritetskonstellationen på tre år. Inte ens Dr Alban skulle kalla det stabilt.

(Då räknar jag ändå inte in den mytomspunna Tillväxtgruppen som S, M och C bildade för drygt ett år sedan.)

* * *

De samtal som ägt rum mellan S, V och C har tydligen ägt rum i största hemlighet, utan centermedlemmarnas vetskap. Kanske är det ett arbetssätt man tagit med sig från den slutna Tillväxtgruppen, eller så kanske vissa partikulturer smittar vid långvarig exponering? Något för forskningen att reda ut.

* * *

I morgon spelar Kalmar FF årets första träningsmatch. Man tar emot Mjällby AIF på Gastens konstgräs. Den hade jag gärna sett live, men KFF verkar prioritera dagsljus framför publikintresse, eftersom man valt att sparka igång matchen redan klockan 14:00. Lite trist.

* * *

"Rätt till heltid" är ett återkommande vallöfte från socialdemokraterna i Landstinget i Kalmar län. Men när nu 10 personer ska tillsättas på akuten i Kalmar så är inte en enda av tjänsterna en heltidstjänst. "Rätt till heltid" är ett socialdemokratiskt löftessvek som pågått under flera år, chefen berörde det i inledningen av sitt anförande på budgetfullmäktige 2009 exempelvis. Fyra år senare verkar inte mycket ha förbättrats.

* * *

Rekommenderar verkligen senaste numret av Offside, som är ett "Kultnummer" där man berättar om gamla fotbollshjältar, som får prata om vad de gör nuförtiden, och om sina karriärer. Kalmar FF representeras i detta sammanhang av Fábio Augusto, som man besökt hemma i Rio. Fantastisk läsning.

* * *

Annars då? Jodå, här planeras för fullt. I lördags medverkade jag på en ordförandeträff där jag berättade om planeringen inför valrörelserna 2014. Det är som bekant ett supervalår, med val till både Europaparlamentet, riksdagen samt landstings- och kommunfullmäktige. Håller även på med årets planering, allt ifrån verksamhetsbesök till uppstart av nomineringsprocesser till kommun- och landstingsvalen. Känns allmänt som man växlat tempo nu, och på allvar börjat valrörelsens alla nödvändiga förberedelser.

Arnholm, ekonomiska prognoser och vallagskommitténs betänkande

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni meddelade för något år sedan att hon inte ämnade ställa upp för omval år 2014. Det är därför fullt logiskt att hon nu, en god tid innan valet, lämnar sin post. Jag har inte alltid varit överens med de åsikter hon gett uttryck för, men det råder ingen tvekan om att hon är en modig, driftig och duktig person.

Efterträdaren Maria Arnholm har jag aldrig träffat, eller lyssnat på, men hon har onekligen en gedigen erfarenhet från både politik och näringsliv. Jag tror hon kommer göra ett bra jobb, hennes erfarenheter från tidigare regeringsarbete kommer säkert väl till pass.

* * *

Läst de flesta av landstingets verksamhetsplaner för 2013-2015. Det är ingen speciellt uppmuntrande läsning, åtminstone inte när man tittar på ekonomin. Hälso- och sjukvårdsförvaltningen räknar med ett underskott för 2013 på 70 miljoner kronor. I fjolårets verksamhetsplan beräknades ett underskott på 60 miljoner, det blev 84 miljoner minus till sist. Då är inte kostnaderna för köpt vård och läkemedel inräknade.

Förvaltningen räknar alltså med att kunna hämta hem ungefär 14 miljoner kronor i år, från -84 miljoner i fjol till -70 för år 2013. Samtidigt finns ett beslut i landstingsfullmäktige om att alla verksamheter ska ha en ekonomi i balans år 2013.

... ja, och så är det den där detaljen om kostnader för köpt vård och för läkemedel. Räknar man in dessa två, så blev underskottet i Hälso- och sjukvårdsförvaltningen 110 miljoner kronor förra året. Rätt långt ifrån landstingsplanens vackra ord om verksamheter i ekonomisk balans, alltså.


* * *

Snubblade, som man kan göra, in på ett delbetänkande i förra veckan. Betänkandet (pdf) kommer från 2011 års vallagskommitté och bär den übercoola titeln "Proportionalitet i val samt förhandsanmälan av partier och kandidater (SOU 2012:94)".

Betänkandet rör tämligen tekniska saker - beräkning av utjämningsmandat och den byråkratiska processen som föregår en valsedelsframställan mm - men även ett par saker som kanske kan vara av större allmänt intresse. Dels föreslår man att partisymboler ska tillåtas på valsedlarna. Dels föreslår man som sagt ändringar i hur utjämningsmandaten till riksdag, landstings- och kommunfullmäktige (man föreslår införande av utjämningsmandat i kommunvalen) ska beräknas.

I korthet kan man säga att vallagskommittén föreslår att fasta mandat i en valkrets ska kunna återföras, ifall ett parti fått "för många" mandat i proportion till andelen röster. De återförda mandaten ska då fördelas bland övriga partier i respektive valkrets. Ungefär så. Mandaten ska på detta sätt fördelas mer proportionellt, men jag vill understryka att detta bara är ett förslag.

Vallagskommittén lämnar en del förslag kring valkretsindelning i de olika valen, här blir det återigen lite tekniskt, men ändå av intresse. Ur sammanfattningen, sidan 15:

Mot denna bakgrund och med hänsyn till de överväganden i övrigt som redovisats i fråga om kommunal valkretsindelning föreslår kommittén att skyldigheten att dela in landsting i valkretsar tas bort. Huvudregeln blir alltså att ett landsting utgör en valkrets. Varje landsting ska dock ha möjlighet att valkretsindela. För att förhindra en alltför långt driven uppdelning i valkretsar behålls den nuvarande bestämmelsen om att en valkrets bör beräknas få minst åtta fasta valkretsmandat.

Landstinget i Kalmar län har idag sex valkretsar: Kalmar, Öland, Emmaboda-Nybro-Torsås, Högsby-Oskarshamn-Mönsterås, Vimmerby-Hultsfred samt Västervik. Tanken med lokala valkretsar är att garantera en lokal representation i den beslutande församlingen.

Vad som händer om vallagskommitténs förslag blir verklighet är förstås svårt att säga. Kravet på valkretsindelning försvinner, och huvudregeln ska vara att landstinget utgör en enda valkrets. Men kommer partierna acceptera en ökad proportionalitet i mandatfördelningen på bekostnad av lokala valkretsar, med allt vad det innebär av garantier för lokal representation i den beslutande församlingen? Det återstår att se.

Hur som helst så tror jag inte ölänningarna är jättesugna på att ge upp den egna valkretsen, som ju skulle ligga risigt till om grundkravet om minst åtta fasta valkretsmandat skulle skärpas ytterligare (efter valet 2010 finns sex mandat från Öland i landstingsfullmäktige). Även Hultsfred-Vimmerby ligger - på sikt - i farozonen.

En tröst i sammanhanget kanske kan vara att förändringarna föreslås först från valet 2018. Den enda förändringen som föreslås från 2014 är att de som ska kandidera och stå på valsedlar aktivt måste lämna in ett samtycke för att bli valbar som ledamot eller ersättare.

Barnfattigdom, Ironman och Allsvenskan

Reaktionerna på Uppdrag Gransknings avslöjande kring barnfattigdomen i Sverige är intressanta. Det tycks alltså som att barnfattigdomen är mindre utbredd än vad ett antal organisationer påstått i sina kampanjer. Detta borde vara en glad nyhet (att det finns mindre fattigdom än man trott), men många vänsterdebattörer är topp tunnor rasande.

Ja, en del verkar nästan vilja att Uppdrag Granskning ska ha fel.

* * *

Läser hos kommunalrådet Johan Persson (S) att Ironman blev en plusaffär för Kalmar. Framför allt för turistnäringen. Vi får hoppas att det också blir lite klirr i kassan för de föreningar som ställde upp och möjliggjorde genomförandet av evenemanget.

Som jag skrev redan när det började ryktas om Ironman till Kalmar så är det eldsjälar inom föreningslivet som ska ha mest cred för att Kalmar fick arrangemanget.

Själv är jag odelat positiv till satsningen på Ironman, vilket också framgår av bloggposten jag skrev då, i maj 2011. Trots att jag är folkpartist. Detta är en omöjlig kombination, om man ska tro Perssons något magsura kommentar om Folkpartiet i Ironman-inlägget. Alltså borde jag inte existera. Men det gör jag.

För säkerhets skull har jag testat att nypa mig i armen (vilket man får göra rätt ofta i den här branschen) och att dunka huvudet i väggen (vilket man också får göra rätt ofta i den här branschen). Eftersom det gör ont så har jag dragit slutsatsen att jag faktiskt existerar. Märkligt.

* * *

Det börjar dra ihop sig inför Allsvenskan 2013. I fjol var vi ganska många som - påeldade av Nanne Bergstrands uttalande om Kalmar som guldfavorit på den allsvenska upptaktsträffen - hade högt ställda förväntningar på laget. Sen gick det som det gick.

Nu när skyttekungen Dauda till sist verkat lämna truppen så lämnar han ett tomrum efter sig. Å andra sidan kan KFF spela ett annat slags spel när han inte är med. Jag tror man planerar för en återgång till en uppställning med en ensam anfallare, och det har ju funkat bra tidigare.

Så nog har jag en del förväntningar även inför år 2013. Kanske inte lika högt ställda som inför 2012, men jag hoppas åtminstone på en bättre placering än i fjol, och på ett stabilare spel.

* * *

Snö. Vilket jävla påfund.

Partiprogramsarbetet närmar sig målgång

I en tid då ideologiska och principiella diskussioner inom ett parti föranleder krisstämpel i media, så är det kanske lite vågat att bedriva ett så enormt och brett partiprogramsarbete som Folkpartiet just nu gör. På höstens landsmöte ska ombuden ta ställning till förslagen, och därmed börjar själva arbetsgruppernas arbete närma sig målgång. Det har hållits lokala studiecirklar, programgrupperna har stött och blött frågeställningar inom sina respektive områden, det har bloggats och diskuterats i sociala medier.

Om ett par veckor åker jag och ett par andra folkpartister från länet på ett programråd. När så många människor lagt ner så mycket tid finns alltid en risk att ett dokument blir väldigt omfattande. Men ett partiprogram är i regel bättre ju kortare det är, det blir åtminstone mer läst och spritt om det är lätt att ta till sig mängden information.

Min personliga förhoppning är att det blir ett tydligt, tämligen kortfattat, och modigt partiprogram. Det är också med den ingången i diskussionerna jag åker på programrådet. Det är en ynnest att få vara delaktig i att ta fram ett partiprogram, men ambitionen måste ändå vara att det ska läsas av fler än vi som jobbat med det.

"Ensam är stark" - Torsås nya kommunslogan?

Läser i Barometern att Torsås kommun nu tänker dra sig ur samarbetet kring ett Barnahus i Kalmar. Ett Barnahus är en plats där barn som utsatts för, eller bevittnat, övergrepp i exempelvis det egna hemmet tas emot. På ett Barnahus samlas olika yrkesgrupper - polis, åklagare, barn- och ungdomspsykiatri, socialtjänst och läkare - i en barnanpassad miljö.

Genom att samla dessa kompetenser på ett och samma ställe, så slipper barnet slussas runt till olika myndigheter och olika miljöer.

Nu är det - efter många långa års förhandlingar och förhalningar - på gång ett Barnahus i Kalmar som landstinget och kommunerna i Kalmar, Mörbylånga, Borgholm, Mönsterås, Nybro och Torsås skulle driva gemensamt. För Torsås del skulle det enligt Barometerns artikel kosta 113 000 kronor per år.

Men nu tänker man alltså backa ur samarbetet, trots tidigare löften. "Vi har aldrig gillat idén med barnahus. Varför åka till Kalmar när vi kan få den hjälpen här", säger ordföranden i Torsås socialnämnd till Barometern.

Fast kan man verkligen få all den hjälpen som ett Barnahus ger, i Torsås? Polisen är på plats där ett par timmar i veckan, åklagarkammaren finns i Kalmar, barn- och ungdomspsykiatrin likaså. Så nej, jag tror inte Torsås kan ge samma hjälp.

Socialnämndens beslut är ett dåligt beslut. I stället för en resa till ett Barnahus i Kalmar blir det nu kanske 3-4 resor till Kalmar (polis, åklagare, BUP, sjukhus) för barnen från Torsås.

* * *

Torsås har också kategoriskt avvisat alla tankar på kommunsammanslagningar Trots att de, och Borgholm, förmodligen är de kommuner i närregionen som har mest att vinna på det. Även då användes argument i stil med att avståndet till Kalmar vore ett problem, bland annat i näringslivsfrågor. Det vore synd om politikerna i Torsås nu, i en tid där samverkan och samarbete mellan kommuner och landsting blir allt nödvändigare, börjar ägna sig åt isolationism.

Kalenderfrågor och sånt

Då var "vårterminen" igång på allvar, med allt vad det innebär av möten och politisk verkstad. Året på landstingshuset inleddes till bakgrundsljudet från från en smärre ombyggnad, det ska tydligen upp en vägg/dörr bredvid receptionen. Ett slags skalskydd, sägs det. Förmodligen kommer det snart att krävas passerkort eller anmälan i receptionen för att komma vidare in i landstingshuset, ungefär som det blivit i kommunhuset.

* * *

Själv fick jag skallskydd i julklapp. En mössa alltså. Två stycken, till och med.

* * *

Förresten - ett skal är väl ett slags skydd? Jag tänker exempelvis på äggskal. Ordet "skalskydd", det slår mig nu, är inte det lite av en tautologi? Ungefär som "duktig folkpartist" eller "ödmjuk bloggskribent"?

* * *

Skönt att NHL-konflikten är löst.

* * *

Så här i början av "terminen" blir det mycket kalenderfrågor. År 2013 verkar onekligen bli mötenas år, men det kanske inte är så konstigt. Nästa år är det ju nämligen supervalår, och då kommer ingen ha tid att sitta i möten.

* * *

För den som är intresserad kan jag meddela att landstingsfullmäktiges sammanträden äger rum 28 februari (Stufvenäs Gästgiveri, Söderåkra), 30 maj (Strand hotell, Borgholm), 25 september (Bryggaren, Västervik) och 27-28 november (Brofästet, Kalmar).

Även landstingsstyrelsens möten är öppna för allmänheten. Hela sammanträdesplanen finns som pdf (landstingsstyrelsen förkortas LS) på landstingets nya och fina hemsida.

* * *

Nu ska jag fortsätta röja i kalenderfrågorna.

You're looking at now, Sir

Segt, segt, segt. Att sparka igång bloggen efter jordens undergång samt jul- och nyårsfirande är som att simma i knäck. Inte för att jag nånsin har simmat i knäck, men jag får för mig att det skulle vara väldigt segt. Rent livsfarligt, faktiskt. Så det kanske inte är riktigt så illa att sparka igång bloggen igen, när jag tänker efter.

Man borde nog tänka efter lite mera. Det vore kanske ett bra nyårslöfte? Men nej, nu när jag tänker efter så håller jag inte på med nyårslöften.

Jo, ett och annat nyårslöfte har jag nog avgett genom åren, när jag tänker efter en gång till. Man kanske alltid borde tänka efter en gång till, när man tänkt efter? Fast det blir ju ett väldigt bakåtsträvande om man tänker efter hela tiden. Vore väl bäst att tänka före innan man tänker efter.

Kanske vore det bäst att inte tänka efter eller före så mycket överhuvudtaget. Ja, så får det bli. Här är ett roligt klipp om före-efter-nu istället:



Gott nytt år, förresten!