Stort och smått

Jag gillar verkligen inte flyttprocesser. Nu gick det ändå - tack alla som hjälpte till - smidigt med själva flytten, men än återstår en hel del att göra innan vi är riktigt hemmastadda i vårt nya hem. Med sedvanligt usel tajming hamnade detta också mitt i budgethärjet i landstinget, så mitt fokus de sista veckorna har varit allt annat än bloggandet.

Nu börjar saker och ting falla på plats. Alliansens budgetalternativ är presenterat och framlagt i landstingsstyrelsen. Hemmet sätter sig allt mer (snart har jag till och med bredband igen!), återstår i princip att ordna med köket och diskmaskin vilket är en slags trestegsraket av hantverkare för installationer, bänkskivor och kakel.

* * *

Landstingsstyrelsen, ja. Budgetdebatterna där brukar fungera som uppvärmning inför debatten i landstingsfullmäktige som har att slutligt ta ställning till förslagen från de olika partierna/blocken. Ni har kunnat läsa om de stora skiljelinjerna i media. Allianspartierna vill sänka den föreslagna skattehöjningen med hälften. Kostnaden för länstrafiken är - i ett nationellt perspektiv - skyhög och vi vill därför effektivisera den.

Men bland dessa stora beslut och de stora pengarna* finns det, för mig personligen, två beslut som sticker i ögonen. Det är två beslut som inte rör några jättesummor i sammanhanget, men som är viktiga.

Det första beslutet är avslaget på Alliansens förslag om en depå för fritidshjälpmedel för barn med flerfunktionshinder. I dag kan familjer med barn med flerfunktionshinder få stöd med hjälpmedel, dock inte sådana hjälpmedel som landstinget bedömer är för fritidsaktiviteter. Det innebär att dessa familjer måste finansiera exempelvis handikappanpassade cyklar, terränggående rullstolar, pulkor med mera ur egen ficka.

Hjälpmedlen är väldigt dyra. De flesta familjeekonomier klarar inte sådana utgifter. Nyligen kunde vi läsa en hjärtskärande insändare i Barometern om hur barn med flerfunktionshinder drabbas av landstingets snäva syn.

Frågan är inte ny. Landstinget har utrett frågan i flera år. Men vi tycker det räcker med utredningar. Nu vill vi hjälpa de här familjerna. Alliansen vill skapa en depå med fritidshjälpmedel ungefär som man gjort i Kronoberg. Kostnad: 500 000 kronor. Det borde gå att lösa i ett landsting som omsätter sex miljarder och som beräknas visa 127 miljoner kronor i överskott nästa år. Men S, V och MP röstade nej till att inrätta en depå. Det är hjärtlöst, det är skamligt.

Det andra beslutet som sticker i ögonen är det luddiga uppdraget om att ge landstingsdirektören i uppdrag att starta "utredning om möjligheten att teckna avtal med verksamhet som erbjuder vård av patienter med långvarig smärta och palliativ vård". Bakom detta döljer sig en ambition om att skriva avtal med Vidarkliniken i Järna.

För er som inte känner till Vidarkliniken så är det ett antroposofiskt sjukhus. De ägnar sig bland annat åt att ordinera senapsbad vid hjärnblödning och att propagera emot vaccinationer. Här finns en bra granskning av antroposofisk medicin. Allianspartierna var emot uppdraget, men de rödgröna röstade igenom det på landstingsstyrelsen.

Med tanke på den pågående debatten om privata vinster i välfärden så kanske någon tycker det är konstigt att en rödgrön majoritet vill teckna avtal med ett privat sjukhus. Kanske hänger det ihop med Miljöpartiets vurm för alternativmedicin, kanske gillar sossarna senapsbad. Hur som helst tycker jag skattepengar kan användas bättre.

* * *

Till sist: ett stort grattis till Johan Gustafsson som ersätter Henrik Yngvesson som landstingsråd för Moderaterna. Jag känner Johan väl genom hans roll som samordnare för Alliansen. Han är en jordnära och klok person med stort hjärta, han kommer klara sin nya uppgift galant. Samma beskrivning passar för övrigt in på Henrik Yngvesson, som nu blir kommunalråd i Mörbylånga. Undertecknad tänkte ge sig in i kommunpolitiken vad det lider, och jag ser fram emot många roliga möten i Mörbylångapolitiken framöver.



 
* Barometern hävdar att skillnaden mellan den rödgröna majoritetens och Alliansens budgetförslag är på promillenivå. Det är felaktigt, åtminstone om man räknar in skillnaderna bakom slutsummorna, 106 miljoner kronor i halverad skattehöjning motsvarar bara i sig exempelvis nästan två procent av landstingets omsättning.