Min landsmötesmotion om människors yttrandefrihet före fantasifigurers rättigheter (uppdaterad igen)

I höst har Folkpartiet liberalerna sitt landsmöte. Inför det är det dags att börja fundera på, och skriva, motioner. Jag och Björn Brändewall har hittills filat på två stycken som vi hoppas få med vårt länsförbund på.

Vi lägger ut dem redan nu för allmän beskådan och i förhoppning om att få in synpunkter, och givetvis allra helst reaktioner i stil med "det där var så bra att jag också vill skriva under" eller "det där var så bra att jag vill få med mitt länsförbund på tåget".

Björn har skrivit en ganska omfattande motion om nödvändiga förändringar i det svenska valsystemet. Han har lagt ut den motionen på sin blogg, och jag lägger ut den andra här nedan.

Min motion är, som jag nämnt tidigare i bloggen, en reaktion på den s.k. "Mangadomen".

Uppdatering: Efter ett par viktiga och välkomna påpekanden i kommentarsfältet så har jag reviderat brödtexten i motionen.

Uppdatering 2: Jag har kortat ner och skrivit om att-satsen. Jag tycker den blir tydligare så här. Detta är version 3:

Yttrandefrihet viktigare än fantasifigurers rättigheter

I fjol fälldes en översättare av japanska serier (Manga) för barnpornografibrott. Denna dom har fastslagits av hovrätten. I skrivande stund är det inte klart om HD beviljar prövningsrätt.

Översättaren hade i sin ägo tecknade bilder av figurer i japansk manga-stil. Några av dessa bedömdes föreställa underåriga individer, och därmed var ett brott begånget. Den svenska barnpornografilagstiftningen gör, sedan 1999, inte någon skillnad på tecknade figurer och riktiga barn.

Lagen inskränker således på yttrandefriheten, och ger fantasifigurer rättigheter som normalt sett endast verkliga personer åtnjuter. Yttrandefrihet är en hörnsten i det liberala, demokratiska samhället. Visserligen är barnpornografi en otäck och vidrig företeelse, men samma sak kan egentligen sägas om stater som lagstiftar mot människors fantasier.

I den svenska klassiska konsten finns gott avbildade nakna barn. Carl Larsson och John Bauer är två av de mest kända konstnärerna som använt sig av nakna barn i sitt måleri. Om dessa målningar väcker sexuell lust hos betraktaren så är det enligt den svenska lagstiftningen fråga om barnpornografi.

Vad som väcker sexuell lust är givetvis högst individuellt, och därmed en bedömningsfråga. Man kan dock konstatera att Larssons avbildningar av barn är långt mer realistiska än de mangafigurer som av både tingsrätt och hovrätt klassats som barnpornografi. Sprider Nationalmuseum barnpornografi när de visar Carl Larssons "Mammas och småflickornas rum" på nätet? Anser vi att det är en fråga för våra domstolar att behöva ta ställning till?

Lagen går för långt i sina intentioner. I sin iver att motverka barnpornografi har definitionen breddats så att fantasifigurers rättigheter nu står över verkliga människors yttrandefrihet och konstnärliga frihet. Förbjudna teckningar är förbjudna tankar, och tankeförbud har liberaler kämpat emot i alla tider. Det är dags att revidera barnpornografilagen så att dess fokus hamnar på de som verkligen behöver skyddas: de verkliga offren, de riktiga barnen.

Vi föreslår därför att

- Folkpartiet ska verka för att tecknade bilder undantas från lagens definition av barnpornografi.

PS.
I sammanhanget vill jag påpeka att landsmötet inte kan ge riksdagsgruppen uppdrag (att förändra lagar t ex). Landsmötet kan däremot besluta att partiet ska verka för en viss sak, och landsmötet kan uttala en åsikt eller en viljeinriktning.
DS.