Jo, 18 månader är en lång tid

I dagens Barometern finns en artikel om en 16-årig tjej med den kroniska sjukdomen crohns. Hennes pappa är upprörd, eftersom hon efter 1,5 år med sjukdomen ännu inte fått träffa en läkare som är specialiserad på crohns sjukdom.

"Man ska inte hänga upp sig så mycket över 18 månader. Det är inte en lång tid." säger chefen på barnkliniken vid länssjukhuset.

Nej, i det stora kosmiska perspektivet är 18 månader ingenting. Men för en 16-årig tjej är det lång tid. Så jo, jag tycker att man kan hänga upp sig på detta.

Enligt vårdgarantin i Landstinget i Kalmar län ska man få träffa specialistläkare inom 45 dagar efter remiss. Om det gäller specialistvård som inte finns inom det egna landstinget ska patienten "få hjälp till vård inom garantitiden hos en annan vårdgivare". "Vad är en specialist? Vi har barnläkare här, de är specialister" säger chefen, men det duger inte. Patienten ska givetvis få träffa rätt specialist, det är ju hela poängen - förhoppningsvis - med avancerad sjukvård och med vårdgarantin.

Tjejen i fråga har nu - efter 18 månader - fått en tid hos en specialist i Göteborg. Väntetiden blev således ungefär 540 dagar, en rätt rejäl avvikelse ifrån vårdgarantins 45 dagar.

Ett stycke i Landstingsplanens förord inleds "Inom hälso- och sjukvården är det viktigt att särskilt beakta barns och ungdomars behov (...)". Vackra ord, men de är ingenting värda om de inte efterlevs i landstingets olika verksamheter.

Ytterst vilar ansvaret på den rödgröna politiska majoriteten. Kanske borde de ägna mer tid åt att säkerställa att patienten får rätt vård i rätt tid, och att landstingsplanens intentioner efterlevs, än sin paradgren: att skryta om sin egen förträfflighet.