Barnpornografibrottet och dess förhållande till yttrandefriheten tas upp i motion H28, som uppmärksammar den omskrivna s.k. manga-domen. Den 30 juni 2010 fälldes en översättare av japanska manga-serier för innehav av barnpornografi, ringa brott. Det hade hos översättaren påträffats manga-serier där 51 seriebilder tolkades som sexuellt präglade avbildningar av minderåriga. Svea hovrätt fastställde den 28 januari 2011 tingsrättsdomen för 39 av bilderna. Målet är överklagat, men i början av september 2011 var det fortfarande oklart om Högsta domstolen beviljar prövningsrätt.
Förbudet mot barnpornografi återfinns i 16 kap. 10 a § brottsbalken, där det bl.a. står att den som innehar en pornografisk bild av barn döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år. Med barn avses, enligt paragrafens andra stycke, en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under 18 år. Är pubertetsutvecklingen fullbordad gäller förbudet mot innehav av barnpornografi bara om det av bilden eller omständigheterna kring den framgår att den avbildade personen är under 18 år.
Barnpornografibrott avser skildringar i bild och omfattar bilder av alla slag, även tecknade. Det är detta som har ställts på sin spets i den aktuella domen, som avser innehav av manga-serier. Termen manga kan för en västerlänning närmast beskrivas som japanska tecknade serier för barn och ungdomar, men också för vuxna. Dessa serier spänner över alla tänkbara ämnesområden, även erotiska, och har sina rötter i den äldre japanska kulturen. Teckningsstilen är förenklad och stiliserad. Det utmärkande för de karaktärer som avbildas är att deras ansiktsdrag är enkla, ofta ofullständiga, och att ögonen är stora.
Hovrätten konstaterar i sin fällande dom att några av serieteckningarna föreställer figurer med kattliknande öron och svansar. Andra saknar näsa eller mun. Hovrätten fastslår dock att samtliga bilder som omfattades av åtalet föreställer mänskliga varelser, att vissa av de seriefigurerna föreställer barn vars pubertetsutveckling inte har fullbordats samt att totalt 39 av dessa seriebilder ”ohöljt och utmanande skildrar barn på ett sätt som leder till slutsatsen att de haft som väsentligt ändamål att påverka betraktaren sexuellt”. Eftersom barnpornografibrottet också omfattar tecknade bilder anser hovrätten därför att serieöversättaren ska dömas för innehav av barnpornografi.
Författarna till motion H28 menar att detta visar att lagstiftningen är felaktigt utformad. När barnpornografilagstiftningen inte gör skillnad på tecknade figurer och riktiga barn innebär det att fantasifigurer ges samma skydd som normalt
endast verkliga personer åtnjuter. Motionärerna anser därför att det är dags att revidera lagen så att dess fokus hamnar på dem som verkligen behöver skyddas: de riktiga barnen.
Vidare menar motionärerna att det inkräktar på yttrandefriheten att kriminalisera fiktiva skildringar av ett brott som aldrig har ägt rum (exempelvis tecknade bilder föreställande fantasifigurer). Motionärerna anför som exempel att lagstiftningen betyder att det blir straffbart med fängelse att rita en teckning föreställande ett samlag mellan två påhittade sjuttonåringar, ett samlag som hade varit fullt lagligt om det hade skett i verkligheten. Motionärerna påpekar också att det i den avbildande konsten finns gott om målningar föreställande nakna barn, och anser att svenska domstolar inte borde tvingas ta ställning till om Nationalmuseum sprider barnpornografi genom att visa Carl Larssons ”Mammas och småflickornas rum” på nätet.
Sammanfattningsvis menar motionärerna att barnpornografi är en vidrig företeelse som måste bekämpas, men att lagstiftningen nu har utformats på ett så långtgående sätt att fantasifigurers rättigheter sätts före verkliga människors konstnärliga frihet. Barnpornografibrottet föreslås därför ändars så att tecknade bilder undantas från lagens definition av barnpornografi.
När partistyrelsen bedömer denna fråga vill den inledningsvis understryka att den inte vill ta ställning i den enskilda frågan om den s.k. manga-domen. Domslutet har i skrivande stund inte trätt i laga kraft, och det är mycket viktigt att politiska partier avhåller sig från att försöka påverka domstolars rättsskipning.
Däremot behöver politiken förhålla sig till rättstillämpningen och, om så krävs, föreslå ändringar av lagen. Partistyrelsen avstår därför helt från att kommentera det enskilda rättsfallet, utan håller sig till den övergripande frågan: hur ska barnpornografilagen vara utformad för att fylla sitt syfte utan att krocka med den konstnärliga friheten?
Sexuella övergrepp mot barn är en av de grövsta tänkbara kränkningarna av barns rättigheter och den mänskliga värdigheten. Barnpornografi permanentar övergreppet genom att dokumentera det, och bidrar också till att sprida föreställningen att sexuella övergrepp är något acceptabelt. En effektiv lagstiftning mot barnpornografi är därför av stor vikt.
För liberaler finns det också andra värden som måste försvaras. I ett liberalt samhälle är tryckfriheten, yttrandefriheten och den konstnärliga friheten fundamental. Rätten att yttra sig tillkommer inte bara den som yttrar sig om sådant som är allmänt uppskattat eller som hör till debattens mittfåra.
Lika viktigt är att yttrandefriheten ger rätt att framföra det som är kontroversiellt, stötande eller rentav sårande. Exempelvis är vuxenpornografi helt laglig i Sverige trots att många tar avstånd från den.
Yttrandefriheten är dock inte absolut, utan på vissa punkter har andra värden ansetts gå före, till exempel den enskildes rätt att skyddas mot förtal eller det allmännas rätt att hindra spioneri. För att markera samhällets avståndstagande mot barnpornografi har grundlagen utformats så att barnpornografibrott inte regleras i tryckfrihetsförordningen utan enbart i brottsbalken.
För att lagen ska vara rättssäker behöver den vara förutsägbar: alla ska ha en rimlig chans att på förhand räkna ut om ett visst handlande kommer att strida mot lagen eller ej. Barnpornografibrottet gäller som sagt alla bilder, men definitionen av vad som är ett barn bygger på att det finns en reellt existerande människa vars ålder och pubertetsutveckling ska bedömas. Vad motionärerna pekar på är att detta blir problematiskt när det handlar om en tecknad bild föreställande en fantasifigur.
Ur konstnärlig synpunkt blir denna fråga extra svår när det gäller seriemediet, eftersom det är mycket vanligt att tecknade serier föreställer figurer som agerar som människor men till det yttre liknar djur. Rocky är en hund – men läsaren ”vet” att det egentligen är en människa. Kajsa Anka är anka bara till namnet. Det är också vanskligt att en domstol ska ge sig in i resonemang om att fastställa fantasifigurers ålder.
Partistyrelsen har alltså förståelse för motionärernas resonemang. Barnpornografibrottet syftar till att skydda barns rättigheter – inte fantasifigurers.
Det är dock alltför tidigt att dra slutsatsen att lagen behöver ändras. Till att börja med måste det som sagt finnas en rättspraxis. Alla eventuella justeringar av lagen måste också analyseras mycket noggrant, eftersom risken är stor för icke avsedda effekter.
Att exempelvis helt undanta teckningar från barnpornografibrottet skulle kunna riskera att öppna ett kryphål, eftersom det i moderna bildbehandlingsprogram går att manipulera foton så att de påminner om teckningar. En ändring av lagen som skulle innebära att faktiska avbildningar av övergrepp på barn efter tillräcklig bildbearbetning skulle kunna spridas och innehas lagligt vore enligt partistyrelsen helt oacceptabel.
Partistyrelsen anser att det är av stor vikt att noggrant följa rättsutvecklingen på detta område. Partistyrelsen är lika angelägen som motionärerna om att barnpornografilagstiftningen ska vara effektiv och samtidigt värna den konstnärliga friheten. Det är möjligt att en justering av lagstiftningen kan bli aktuell i framtiden, men detta är det i dagsläget för tidigt att yttra sig om. Varje eventuell justering måste också noggrant analyseras så att den inte urholkar lagens syfte – ett effektivt och heltäckande skydd mot barnpornografi. Med detta föreslår partistyrelsen att motion H28 anses besvarad.
Som synes är det ett väldigt omfattande svar som partistyrelsen gett. Jag tycker det i huvudsak är ett bra och väl avvägt sådant, även om de gärna hade fått gå fram lite tydligare med att
behöva göras förändringar i lagen. Jag är helt med på att man måste utreda konsekvenserna av lagändringar, men jag menar också att det inte är oöverstigligt att lösa problematiken med bildmanipulerade foton. Huvudsaken är att teckningar av fantasifigurer, eller bilder där det uppenbarligen inte finns någon fotoförlaga, undantas.
Mellan raderna verkar PS vara inne på motionens linje, men de är försiktiga generaler. Eftersom det gäller liberala hörnstenar som yttrandefrihet och rättssäkerhet kunde de dock varit lite mer offensiva och bifallit motionen - om än kanske med någon ny skrivning om de anser att termen "tecknade bilder" riskerar att skapa kryphål.
