Grisen i säcken

Den som någon gång funderat på att köpa någonting dyrt – en bil, en ny dator, en TV – vet att det kan löna sig att läsa på inför köpet genom att titta över olika alternativ. Vilken bil är mest bränslesnål? Har den här datorn det jag behöver? Fungerar den här TV:n med utrustningen jag har hemma?

Ju högre pris, desto mer noggrann brukar man vara i sina efterforskningar. Man vill inte lägga en massa pengar på något som i efterhand visar sig vara onödigt dyrt, eller som kanske inte ens fungerar ordentligt. Pengar växer inte på träd, och de flesta av oss måste hushålla med våra resurser.

Principen är densamma inom företagsvärlden och offentlig sektor. Dyra köp – investeringar – föregås av utredningar och analyser. Är det kostnadseffektivt att renovera, eller ska man bygga nytt? Ger den nya maskinen tidsvinster som motiverar det höga inköpspriset? Ökar våra driftskostnader om vi byter arbetsschema? Finns det någon annan leverantör som kan göra samma jobb billigare?

De flesta anser förmodligen att detta är ett klokt tillvägagångssätt. Man ska givetvis hushålla med resurserna även när det inte är ens egna pengar man hanterar.

Men tyvärr är det inte alltid som beslutsfattare agerar så klokt.

På dagens möte med landstingsstyrelsen fanns ett förslag om att investera 7,4 miljoner kronor i ny hårdvara för KLT:s biljettsystem. Biljettsystemet har en lång historia av problem och att något måste göras är alla överens om. Allianspartierna föreslog exempelvis i våras att man skulle införskaffa ett nytt biljettsystem, eftersom det nuvarande systemet inte fungerar. Dels misslyckas det ofta ta betalt av resenärerna, dels är systemet inte kompatibelt med kringliggande läns biljettsystem, vilket försvårar resande över länsgränserna.

Inför beslutet om investeringen hade Allianspartierna några väldigt elementära frågor:

1. Hur länge bedömer trafikförvaltningen att nuvarande biljettsystem ska användas efter den föreslagna investeringen?
2. Hur är det säkerställt att detta leder till full funktionalitet i biljettsystemet?
3. Kommer det vara ekonomiskt och praktiskt möjligt att skapa en enkel biljettintegration med några av de kringliggande länens system om vi fullföljer den föreslagna investeringen?
4. Hur ser förutsättningarna ut för en upphandling av alternativt biljettsystem, vad avser ekonomi, teknik och möjlig integration med kringliggande län? 

På ren svenska; Kommer investeringen lösa problemen? Kommer investeringen underlätta resande över länsgränserna? Finns det månne något annat biljettsystem som kan lösa problemen och underlätta resandet över länsgränserna?

Det är inga konstiga frågor, snarare rätt självklara. Politiker som förvaltar skattebetalarnas pengar har givetvis ett ansvar att säkerställa att dessa används så effektivt som möjligt. Är man inte nöjd med beslutsunderlaget ställer man frågor. Får man inga bra svar så begär man att frågorna utreds innan ett beslut fattas.

Allianspartierna var inte nöjda med svaren som gavs. Bland annat fanns inga garantier för att investeringen skulle lösa problemen i biljettsystemet. Därför föreslog Alliansen en återremiss, för att utreda frågorna vidare.

Så blev det nu inte, Alliansen röstades ned. De rödgröna investerar nu 7,4 miljoner kronor i biljettsystemet, utan att ha garantier för att investeringen kommer lösa problemen. Samtidigt skickade man Alliansens frågor till Trafikstyrelsen för utredning. Ja, ni läste rätt. Först investerar man. Sedan ska man utreda ifall investeringen löser problemen. Man köper grisen i säcken, helt enkelt.

De rödgröna ledamöterna i landstingsstyrelsen skulle nog inte hantera sin privatekonomi på samma sätt. Men det är mycket lättare att vara generös med andras pengar, och försiktig hushållning av offentliga medel har inget omedelbart nyhetsvärde. Därför får skattebetalarna nu stå för fiolerna - och risken - när de rödgröna jagar tidningsrubriker och vill framstå som handlingskraftiga.