Ett speciellt datum

Så var första semesterperioden över, och det är dags att åter inta kontorsstolen på partiexpeditionen. Detta sker på ett speciellt datum, nämligen den 22 juli, årsdagen för terrordåden i Oslo och på Utöya.

Precis som 9/11 så minns de flesta var de befann sig när de fick vetskap om dessa fruktansvärda händelser. Den 22 juli 2011 hade jag varit på en födelsedagsfest, ett poolparty, under eftermiddagen och hela kvällen. Stämningen var på topp, alla hade väldigt roligt, och mobiltelefonen låg för en gångs skull inte på armlängds avstånd.

När jag framåt småtimmarna var på väg till husvagnen vi skulle sova i, så slog på min mobiltelefon. Den uppsluppna glädjen förbyttes blixtsnabbt till iskall chock. Jag hade svårt att ta in vad jag läste, men sakta stod det klart för mig vad som hänt. Jag sov inte många timmar den natten, och när jag väl somnade var det en orolig sömn full av mardrömmar.

Det bästa sättet att hedra de som dog i Oslo och på Utöya är att stå upp för demokratin, mot politisk extremism. Genom att ha en öppen debatt. Genom tolerans. Precis det Jens Stoltenberg idag pratade om vid minnesceremonin.