Förväntad flytt av fokus

Jag kan riktigt se framför mig hur Peter Akinder på Östran tog små pauser och gnuggade händerna under tiden han skrev dagens ledare "Alliansharakiri i Kalmarpolitiken". Akinder menar att Alliansen begått självmord inför valet eftersom de inte är överens om ett antal frågor, och att de därmed inte skulle vara regeringsdugliga.

Så får man förstås tycka. Frågan är dock om Östrans ledarredaktion vågar fullfölja den tanken framöver. Akinders beskrivning av Allianspartierna i Kalmar passar lika bra in på det rödgröna samarbetet på riksnivå, något som Christer Jonsson (C) redan påpekat.

Själv tycker jag inte det är speciellt konstigt att tre partier ger olika svar i en enkät, ett år före ett val. I synnerhet inte när frågorna gäller saker som väljarna rimligen avgör genom sina röster.

Då är det mer uppseendeväckande när ett parti i maktställning är så splittrat att nästan alla dess ledamöter lämnar ett sammanträdesbord under sittande möte. Detta hände socialdemokraterna när Omsorgsnämnden skulle ta ställning till en motion om att införa LOV. Eller när ett parti i majoritetsställning går i opposition i enskilda frågor, som Vänsterpartiet gjort i frågan om Kalmar Airports avtal med Ryanair.

På politikerspråk kallas såna öppna konflikter för "Jävligt jobbiga grejer".

Nu dök emellertid ett gyllene tillfälle upp som kunde flytta fokus från den politiska majoritetens inre slitningar. Mycket riktigt har vi fått läsa inlägg och texter med den ungefärliga innebörden "Titta där, titta på dem, så oeniga de är i oppositionen! Ojoj, huajaj, ack, ve och fasa! Regeringsduglighet! Harakiri!"

Ingen med minsta känsla för det politiska spelet bör vara speciellt förvånad över att den politiska majoriteten och socialdemokratiska ledarsidor försöker ta denna möjlighet. Det löser inte deras egna interna problem, men det gör att de får lite arbetsro. Åtminstone tills nästa gång någon sosse eller vänsterpartist gör jävligt jobbiga grejer.