Spräckta budgetramar och demokratin

I morse fick landstingsstyrelsen Månadsrapport efter juli med prognos för 2013. Landstinget räknar med ett nollresultat för 2013, exklusive jämförelsestörande poster. Budgetavvikelsen - inklusive AFA-pengar och förändringen av RIPS-räntan - är 230,8 miljoner kronor.

De flesta förvaltningarna klarar inte att hålla sina budgetramar, och sammantaget drar de över budgeten med 137,5 miljoner kronor. Hälso- och sjukvårdsförvaltningen har en budgetavvikelse med -110 miljoner kronor. Även Primärvårdsförvalningen (-17,9), Psykiatriförvaltningen (-7,2), Folktandvården (-3,4) och Landstingsservice (-14,8) ligger över budget.

Samtidigt lyckas Bildningsförvaltningen (+3), Kalmar länstrafik (+2,3) och den Centraladministrerade verksamheten (+11,7) - vilket innefattar landstingsdirektörens stab, förtroendevalda mm -  inte bara hålla sin budget utan även visa ett litet överskott.

I början av året bloggade jag om de olika förvaltningarnas verksamhetsplaner och om Hälso- och sjukvårdsförvaltningens ekonomiska prognoser i synnerhet:

Hälso- och sjukvårdsförvaltningen räknar med ett underskott för 2013 på 70 miljoner kronor. I fjolårets verksamhetsplan beräknades ett underskott på 60 miljoner, det blev 84 miljoner minus till sist. Då är inte kostnaderna för köpt vård och läkemedel inräknade.

Förvaltningen räknar alltså med att kunna hämta hem ungefär 14 miljoner kronor i år, från -84 miljoner i fjol till -70 för år 2013. Samtidigt finns ett beslut i landstingsfullmäktige om att alla verksamheter ska ha en ekonomi i balans år 2013.

Efter juli pekar prognosen alltså på -110 miljoner kronor för Hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Enligt rapporten som landstingsstyrelsen fick idag så beror förändringen på ökad volym och högre personalkostnader. Även kostnader för bemanningsföretag spelar in.

Eftersom Hälso- och sjukvårdsförvaltningen haft ett släpande underskott i flera år, så har det funnits en debatt om huruvida deras budgetram är rätt satt. Om landstingsplanen (budgeten) ska vara ett styrande dokument så måste ramarna vara någorlunda rimliga att arbeta efter. När verksamheter år efter år får budgetramar som de på förhand vet är omöjliga att uppnå så infinner sig givetvis ett läge av hopplöshet till sist

Det finns dessutom en demokratisk poäng med att de folkvalda i landstingsfullmäktige bestämmer över hur invånarnas skattepengar ska fördelas. När landstinget gång på gång inte följer de budgetramar som landstingsfullmäktige satt upp innebär det att den reella makten förskjuts från folkets företrädare till... ja, till vem?

Som jag skrev i januari så finns det dessutom ett beslut i landstingsfullmäktige sedan tidigare om att alla verksamheter i landstinget ska ha en ekonomi i balans senast år 2013. Månadsrapporten beskriver ett landsting med ökande ekonomiska problem, och tidigare beslut om en ekonomi i balans kommer förmodligen inte kunna följas. Frågan är vad den demokratiskt valda politiska majoriteten tänker göra åt det?

Christer Jonsson (C) skriver också om ekonomin.