Mitt födelsedagskalas det året var helgalet. Tjejerna stod utomhus (eller var det inomhus? Minnet, det minnet...) och pussade på oss genom fönstren. Mamma fick torka en hel del glas efter den festen. De (tjejerna alltså) åkte dessutom kana ner för trappräcket. Såhär i efterhand framstår det faktiskt som helt sjukt.
Men iallafall, lekis innebar den första kyssen, och jag minns den knappt. Går vi lite längre fram i tiden, till det (nåja) glada 90-talet så hamnar vi någon helt annanstans, nämligen i Pinsamhetens Tidevarv, och därifrån har lyckligtvis ingen dokumentation överlevt. That's my story and I'm sticking to it!
0 comments:
Post a Comment