Kluven mellan praktik och princip

Varannan kommun har infört, eller kommer att införa, valfrihet (konkurrens) inom hemtjänsten. Detta är givetvis positivt, eftersom valfrihet och konkurrens är starka drivkrafter för ständig förbättring av både innehåll och bemötande. Finns ingen konkurrens kan ju verksamhetsutövaren bete sig lite som den vill, eftersom kunden/patienten/brukaren ändå inte kan vända sig till någon annan.

Money talks, heter det ju, och så även här. En kommun som känner flåset från privat hemtjänst i nacken blir givetvis på sikt en effektivare utförare än en kommun som sitter i orubbat bo. Helt enkelt för att den kommun som tappar kunder/patienter/brukare till en privat aktör förlorar pengar.

Att varannan kommun trots detta ändå inte infört valfrihet har nu lett till att barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) nu tänker tvinga kommunerna att tillåta konkurrens från privata hemtjänstföretag.

Dessvärre är man ju så komplext sammansatt att man kan hålla två tankar i huvudet samtidigt. Jag gillar visserligen konkurrens, och tycker valfrihet är super. Men samtidigt kan jag inte låta bli att lufta lite principiell (snart har man väl inte råd att hålla sig med principer heller) kritik.

Dels är äldreomsorg en kommunal uppgift. Därför känns det lite som ett övertramp när regeringen beordrar kommunerna vad som ska genomföras och inte. I sådana här fall brukar kommunpampar alltid börja mumla om "det kommunala självbestämmandet" och det är helt i sin ordning. Håller man på principen om maktdelning och ansvarsfördelning så är det upp till respektive kommun hur man organiserar sin äldreomsorg och hemtjänst.

Sedan har jag en annan farhåga. Om en Alliansregering tvingar kommuner att - mot sin vilja - tillåta privata alternativ, då öppnar man också för motsatsen. En framtida vänstervriden regering som vill förbjuda privata alternativ - mot kommuners vilja - kan enkelt hänvisa till att den bara följer samma princip som en tidigare Alliansregering. Då står vi där med skägget i brevlådan.

Så ja, jag är är kluven. Jag gillar reformen, men jag är väldigt skeptisk till att tvinga kommunerna att genomföra den. Det står i strid med det kommunala självbestämmandet, och om Alliansregeringen börjar tvinga på kommunerna lagar de inte vill ha så kan en framtida vänsterregering använda det som ursäkt för att göra samma sak.

... nu hade en framtida vänsterregering kanske tvingat kommunerna till otäcka reformer ändå, men då hade vi åtminstone kunnat argumentera mot det utifrån principen om kommunalt självbestämmande utan att framstå som hycklare.