Återknytning till kommunens övervakning av sociala medier

Vill återknyta till mitt inlägg från i morse. Jag var i lite tidsnöd eftersom jag skulle iväg på Folkpartiets länsförbunds årsmöte i Emmaboda. Östran har för övrigt lagt ut artikeln om kommunens övervakning av sociala medier nu.

Att Kalmar kommun - som en del av sin omvärldsbevakning - spanar på vad som skrivs om kommunen i öppna och publika forum (Facebook, Twitter, bloggar, Youtube osv) är i sig inget märkvärdigt. Det konstiga är snarare att informationschefen känner sig nödgad att kontakta enskilda individer som uttrycker en kritisk åsikt om kommunens bemötande.

Den kritiska personen i fråga jobbar på en annan myndighet i Kalmar. Enligt Östran så frågade informationschefen om det var hela myndighetens åsikter som personen gav uttryck för på sin privata, egna, Facebookstatus, och sedan avslutar med att "antyda att det i så fall kanske vore lika bra att en pågående förhandling om ett samarbete mellan kommunen och myndigheten avslutas".

Det är inte konstigt att man känner sig övervakad i något som man faktiskt uppfattar som en personlig sfär. Det är inte heller konstigt att man känner sig nedtryckt och uppfattar avslutningen av mejlet som ett förtäckt hot.

Genom sitt agerande sänder Kalmar kommun ut helt fel signaler. Man framstår som en organisation som inte tål kritik, som inte tillåter avvikande åsikter och där chefer inte drar sig för att använda maktspråk gentemot enskilda individer. Eftersom informationsenhetens arbete bland annat går ut på att sprida en positiv bild av Kalmar så kan man väl lugnt säga att detta kunde skötts på ett bättre sätt.

PS.

I en annan artikel får informationschefen frågan om det inte finns en risk att personer inte vågar vara kritiska mot kommunen om de riskerar att bli kontaktade av chefer på kommunen. Svaret:

- Det här fallet är väldigt speciellt. Jag är tveksam till om yttrandefriheten gäller när det handlar om att kränka på det här sättet.

Yttrandefriheten är en frihet fastslagen i våra grundlagar. Om inga speciella skäl föreligger så gäller den alltid, och den gäller alla. Att person A känner sig kränkt är i sig inte skäl nog att inskränka på person B:s rätt till en åsikt.

Om informationschefen tyckte statusuppdateringen på Facebook var så pass kränkande att yttrandefriheten ska åsidosättas borde hon förstås polisanmält det hela. Det finns faktiskt brottsrubriceringar som förtal och förolämpning.

DS.