Upprättelse för Anders Ekberg

Dagens trista nyhet om Europarådets resolution får illustrera vad som kan hända när man inbillar sig att det som gäller i Sverige är gångbart i hela världen, eller det som ibland blir konsekvensen av politisk omdömeslöshet:

"Carina Hägg skrev 2008 den motion som till slut blev resolutionen, men då med helt motsatt innehåll; den skulle stärka kvinnors rätt till abort och minska möjligheterna för personal, sjukhus och myndigheter att neka abort.

Efter behandling i utskott och inför omröstningen vändes motionens kurs dock 180 grader och tyngdpunkten hamnade på rätten att säga nej till att utföra eller medverka till abort, till och med för hela sjukhus."

Jag tillhör dem som varnat - mest internt - för att lyfta upp bland annat just abortfrågan på Europa/EU-nivå, eftersom Sverige faktiskt riskerar att bli överkört. Vår linje är i minoritet, övriga Europa är både mer konservativt och katolskt präglat än Sverige. Men ändå finns det "ett tryck" från olika håll i Sverige på att sprida vår abortlagstiftning i Europa och världen.

Den som försöker påtala faran med att flytta beslutsnivån till Europanivå, och därmed ge konservativa krafter och den i sydeuropa allestädes närvarande katolska kyrkan inflytande över aborträtten i Sverige, får ofta finna sig i att ses som en bakåtsträvare eller abortmotståndare. Aborträtten har en så stark ställning hos oss att många inte förstår hur andra länder skulle kunna se saken på ett annat sätt.

Ett tydligt exempel:
Inför Europaparlamentsvalet 2009 gjorde RFSU en kartläggning bland annat över vilka kandidater man inte skulle rösta på om man tyckte "säkra och lagliga aborter är en mänsklig rättighet". Denna "svarta lista" baserade sig på en enkät om bland annat HBT-frågor, abort och sexualundervisning som kandidaterna i de olika partierna fått fylla i. Bland de utpekade fanns folkpartikandidaten Anders Ekberg, trots att hans åsikter i sak stämmer väl överens med RFSU:s.

RFSU pekade ändå ut Ekberg och jämställde honom med riktigt homofoba kandidater. Varför? Jo, för att han olikt RFSU tänkte ett steg längre. Han var inte beredd att driva HBT-frågor, abortfrågan eller sexualundervisning på en europeisk nivå eftersom det kunde slå tillbaka på våra relativt liberala lagar. I en debattartikel förklarade han:

"Jag tycker att Sveriges alla landsting ska dela ut gratis kondomer, men ser hellre att det bestäms i Västmanland, Västernorrland, Sörmland osv än i Bryssel. Det är självklart för mig att abort ska vara tillåtet och kvinnans val, men jag vill inte att frågan ska avgöras på europeisk nivå. Det viktigaste skälet är att jag inte vill kompromissa om grundläggande mänskliga rättigheter med länder som Irland, Portugal och Polen.

Att lyfta abort och kondomutdelning till europeisk nivå öppnar möjligheten att det faktiskt blir vi som förlorar; att det blir Sverige som anpassar sig i stället för Polen. Det är det definitivt inte värt."

Med facit i hand så hade Ekberg rätt. Och det är som Johan Ingerö skrev i samband med att denna debatt pågick våren 2009: "Bara den som anser att Sveriges abortlagar bör skärpas kraftigt - eller som helt saknar politiskt omdöme - kan önska sig en EU-harmonisering av abortlagstiftningen."

Nu har bl a RFSU fått som de ville - abortfrågan är uppe på Europanivå. De är "chockade" över resolutionen enligt artikel i Sydsvenskan. Förhoppningsvis tar man lärdom av detta, och jag hoppas slippa se samma förenklade resonemang och ytlighet när 2014 års kandidater till Europaparlamentet ska kartläggas.