Men eftersom andra kommuner lyckas bygga bostäder så kan det inte vara hela förklaringen till varför det byggs så väldigt lite här. Det finns ett lokalt politiskt ansvar för Kalmars dåliga bostadsproduktion. Jag har bloggat om detta tidigare. Några andra faktorer är:
- Kalmarhems dåliga ekonomi. Eftersom bolaget tidigare misskötte sina avskrivningar, under en socialdemokratisk styrelseordförande, så har allmännyttan inte haft några ekonomiska resurser att nyproducera bostäder. All kraft har fått gå till att sanera ekonomin. Det håller på att vända nu, men man har tappat ett antal år på vägen.
- Storslagna projekt. Jag tänker framförallt på Fanerdun och World Trade Center. Dessa projekt har tagit mycket tid i anspråk för tjänstemännen i kommunen. Vanlig bostadsplanering har fått stryka på foten när stora och ofta synnerligen komplicerade byggprojekt fått högsta prioritet av den politiska majoriteten.
- Kommunens organisation. Jag har länge hävdat att kommunens planprocess är dumt organiserad. Vi har en mark- och planenhet under kommunstyrelsen och ett samhällsbyggnadskontor under samhällsbyggnadsnämnden. I teorin ska mark och plan beställa saker från SBK, men i praktiken har man skapat ett slags dubbelkommando som sinkar hela processen. På Solvägen tog det exempelvis sex år från markreservation till försäljning av marken. Kritik mot planprocessen i Kalmar framkommer också i den utredning som nu gjorts av kommunledningens organisation.
De tre punkter jag listar är säkerligen inte alla orsaker till varför det ser ut som det gör. Men min poäng är att man inte bara kan skylla plan- och bygglagen för Kalmars dåliga bostadsproduktion. Det finns lokala orsaker, och ett lokalt politiskt ansvar, både från tidigare politiska majoriteter och den nuvarande.
0 comments:
Post a Comment