IT som verktyg för frihet

Är det något vi redan nu kan lära oss av den pågående revolutionen i Egypten så är det vilken roll Internet kan spela för demokrati, öppenhet och motstånd mot diktatur.

Förr var det tv- och radiostationerna som alltid erövrades först vid revolutioner, eller när stater försökte slå ner uppror. Nu är det datakablarna som kapas och mobilnäten som släcks ner. Händelseutvecklingen i Egypten visar varför stater och regeringar ska ha så lite inflytande över människors Internettillgång som möjligt, och små eller inga möjligheter att massövervaka sina medborgare.

Läs: FRA-lagen och datalagringsdirektivet är farliga i en fientligt sinnad stats händer.

I övrigt hoppas jag att det egyptiska folket segrar, och att sossarnas kompisar i Socialistiska Internationalen, National Democratic Party, och dess ledare Mubarak tvingas bort.

Folkpartiet i Kalmar söker politisk sekreterare

Läs mer på Folkpartiets hemsida.

Något som inte framgår av jobbannonsen är att personen som får jobbet kommer sitta bredvid undertecknad. Huruvida det är en lockelse eller en besvärande omständighet är upp till var och en att avgöra...

Torsdags-tivoli

Det där med när man ska använda citattecken är inte alltid lätt, vilket riksdagens talman Per Westerberg fått erfara efter en "mindre välformulerad" statusuppdatering på Facebook.

Texten är därtill fullspäckad med stavfel, men det mest anmärkningsvärda är kanske att han kallar Raoul Wallenberg för Raol Wallenborg. Wallenberg möter Anders Borg?

* * *

Lustans Lakejers nya album heter "Elixir". Alla måste lyssna.

* * *

Regionfrågan har blivit het de senaste månaderna. Det är välkommet, eftersom det brådskar. År 2012 kommer regeringens utredare föreslå nya regionkommuner. Om vi i Kalmar län vill påverka vår framtid måste vi under året enas med våra grannlän om hur vår framtida region ska se ut och meddela detta. Annars kommer regeringen rita kartan åt oss.

SR Kalmar har en del reportage i ämnet. De flesta partiföreträdare verkar inse att det börjar brådska. Utom Håkan Juholt (S). Han ser en längre och utdragen process framför sig. Såna är ju sossarna experter på - se bara på cirkusen kring partiledarskapet. Jag håller tummarna för att regionfrågan inte kommer präglas av samma rävspel.

* * *

I det senaste numret av Ny Teknik kan man läsa om Kinas enorma satsning på höghastighetståg. Nyligen slog ett kinesiskt tåg hastighetsrekord för tåg i reguljärtrafik - 486 km/h - och år 2012 ska deras höghastighetsnät omfatta 1300 mil.

På sikt finns ambitionen att köra höghastighetståg från Peking till London. Två dygn ska resan ta.

Slående är att många svenska företag är inblandade i denna satsning. Vi har helt klart kunskapen och kompetensen, men vi ligger hopplöst efter - inte bara diktaturer som Kina utan även demokratier som Frankrike eller Japan.

Jag tror det är viktigt för människors och samhällens framtidstro att det sker en synlig utveckling. Utvecklingen ska givetvis inte bestå i symbolprojekt eller monument, utan det ska vara samhällsnyttigt. Var tid har sina stora framtidsprojekt - motorvägar, järnvägar, telenät, bredbandsutbyggnad, skyskrapor och så vidare.

Öresundsbron är ett prima exempel på vad jag menar. Ett stort och avancerat projekt, dyrt men med tydlig framtidstro och samhällsnytta men även symbolik. Men vi kan inte leva på Öresundsbron hur länge som helst. En regering kan inte bara förvalta, utan måste också driva på utvecklingen.

Höghastighetståg kunde vara nästa satsning. Sverige är ett glesbefolkat och vidsträckt land, sällsynt lämpat för stambanor med höghastighetståg. Jag tycker det är dags att någon Alliansföreträdare ställer sig upp och tydligt sätter upp ett realistiskt mål för en utbyggnad. John F Kennedy lovade i början av 60-talet sätta en man på månen innan decenniet var slut. Vågar en svensk Allianspolitiker lova höghastighetståg från Luleå i norr till Malmö i söder inom 20 år?

* * *

Vi är många som håller tummarna för demokratikämparna i de nordafrikanska länderna. Alla människor förtjänar att vara fria, och världen blir lite bättre och tryggare med varje diktators fall.

Onsdags-ohoj

Idag ska jag och några andra politiskt aktiva i landstinget lära oss hantera det nya ekonomisystemet Raindance. Regndans, alltså. Får väl se om det funkar och om ekonomin växer.

* * *

Förvånas en aning av en artikel i Barometern. Hittar den inte online, men det handlar iallafall om att kommunens tjänstemän nu föreslår ett nej till en vindkraftspark söder om Halltorp och istället föreslår en väster om E22, detta till lycka för de som kämpat mot vindkraftverkens placering:

-Väldigt glädjande, säger Thomas Stjernquist, en av de aktiva i Halltorpsgruppen, om att kommunens tjänstemän säger nej till vindkraft söder om Halltorp

Thomas Stjernquist är aktiv inom Miljöpartiet, ett parti som vill slåss för en kraftig vindkraftsutbyggnad. Ja, fast inte för nära miljöpartisterna själva förstås...

* * *

Känns ju som en tveksam timing att lansera en "IKEA-professor", nu när Uppdrag Granskning ska granska företagets kreativa finansiella lösningar med pengaöverföringar till skatteparadis och så vidare.

... eller så är det en genial timing. Av IKEA.

* * *

Förresten, i Barometern-artikeln om vindkraftsparken i Halltorp säger Stjernquist också:

-Nu hoppas vi verkligen att politikerna också tycker så här.

Åtminstone en av kommunens politiker tycks ju dela hans uppfattning - nämligen han själv. Samtidigt kan jag tycka att det märkligaste av allt är att tidningen inte uppmärksammar att han även är tämligen insyltad i politiken, han är trots allt 2 vice ordförande i socialnämnden (en tjänst på 15%).

* * *

Det är mycket skriverier om Åkrahällskolan i Nybro i tidningarna. Jag har varit där några gånger, och fått ett gott intryck. Samtidigt har skolan en märklig placering, nästan ute i ett industriområde. Har man ambitionen att locka gymnasieelever utifrån så måste man ha ett centralare läge - både för att det blir lättare för körkortslösa elever att ta sig dit, men även för att det skapar ett mervärde om eleverna har nära till caféer, butiker med mera under raster och håltimmar.

Folkpartiet i Nybro vill flytta Åkrahällskolan till Folkets hus. Det är en helt riktig ambition, om man vill få Åkrahällskolan att på allvar kunna konkurrera om eleverna.

* * *

Nu har jag lite texter att nagelfara. Enligt den allmänt vedertagna definitionen, menar jag.

Money talks

David Elm är klar för Elfsborg. Trist, men dessvärre inte heller helt oväntat. Kalmar FF kan inte matcha de stora elefanterna när det kommer till budgivning. Det figurerar olika siffror, men om det stämmer att totalpriset som "Ellos" betalar för Elm är 8-10 miljoner kronor förstår jag att KFF inte matchar budet.

Rör det sig däremot om 3-5 miljoner kronor, som det också spekuleras i, så tycker jag man är lite dumsnål.

I kommentarerna till Barometerns artikel finns en del påhopp på Elm. Jag är också besviken på att en övergång till Kalmar FF inte blir av, men sådan är toppfotbollen. Varför skulle en spelare agera annorlunda bara för att han är från Broakulla? Money talks, och är man inte beredd att spela det spelet så får man väl börja hålla på något lag i division 6.

Orderier

I dag har jag lärt mig en helt ny definition av "nagelfar". För mig har det alltid betytt att man kritiskt granskar eller studerar något. Men ordet nagelfar kan tydligen också betyda att man hånar en politiker och ljuger ihop saker om varför han/hon agerar i en viss fråga.

Framtiden får utvisa huruvida denna nya definition får spridning även utanför gruppen Ledar(s)kribenter Utan Argument.

Fredagsfrossa

Är man det minsta politiskt intresserad så är Torbjörn Nilssons Fokus-artikel rävspelet inom socialdemokratin obligatorisk läsning. Vi som står utanför Rörelsen får en och annan aha-upplevelse.

* * *

Hade ett möte på stadshuset i morse. När jag gick ut så stod en Säpo-bil utanför. Eller ja, jag trodde det var en Säpo-bil (man lär sig känna igen dem) men bilmärket stämde inte. En Cadillac, liksom? Tydligen var det USA:s ambassadör som var på besök. Vad säger Bertil Dahl (V) om det?

* * *

Framtiden för David Elm är alltjämt osäker, rapporterar Barometern. Enligt honom själv har han oftast fått vara vänsterback, innerback eller mittfältare i b-uppställningen på träningarna i Fulham. Ändå så utesluter han inte en fortsättning där.

Av artikeln att döma är det endast Elfsborg och Kalmar FF som lagt bud. Annars trodde jag personligen att danska och norska klubbar skulle vara med i matchen, men tydligen inte.

Jag hoppas verkligen att Elm och KFF kommer överens.

* * *

Min uppfattning är att spam-nissarna kan få ha semester året runt.

* * *

Begreppet "Alliansen" är numera väletablerat inom svensk politik. Nu kommer en ny konstellation, nämligen "Oheliga Alliansen" (S, V, MP och SD).

* * *

Fredag är dixieland-dag.

Tolkningsfrågor kring tjänstekoncession

Min kompis Freddan är i både Östran och Barometern idag. Det gäller cykelfärjan som jag skrev om för ett par dagar sedan. Kommunerna tänker sig tydligen en lösning med tjänstekoncession för driften/överlåtandet av färjetrafiken, vilket gör att man undgår en offentlig upphandling. Freddan är - bland många andra saker - båtägare och hade velat lämna in ett anbud.

Jag hade aldrig hört talas om "tjänstekoncession" innan cykelfärjan nu blev aktuell. Det kan alltså användas som en form av entreprenadlösning - en myndighet låter någon utomstående sköta en verksamhet. I normalfallet ska sådana lösningar upphandlas enligt LOU (Lagen om Offentlig Upphandling). Detta för att inköp som görs med skattepengar ska vara öppna för granskning - tanken är att det ska motverka bl a korruption.

Själva grejen med tjänstekoncession tycks vara att leverantören - i detta fallet rederiet - ska ta en betydande ekonomisk risk jämfört med en upphandling. Jag läser på Konkurrensverkets hemsida om ett par fall som varit uppe i EG-domstolen, ett som friats och ett som fällts. Rätt intressant läsning.

På en annan sida skriver Konkurrensverket följande:

Med tjänstekoncession avses ett kontrakt av samma slag som ett tjänstekontrakt som innebär att ersättningen för tjänsterna helt eller delvis utgörs av rätt att utnyttja tjänsten.

För att det ska vara en tjänstekoncession måste alltså leverantören själv - helt eller delvis - täcka sina utgifter. Kalmar och Mörbylånga kommuner samt Trafikverket ska bidra med totalt 1 miljon kronor per år. Enligt Barometern beräknas kostnaden för att driva färjetrafiken uppgå till 2 miljoner kronor per år. De offentliga aktörerna täcker med andra ord hälften av utgifterna och leverantören får själv dra in resten av intäkterna på biljetter, kringförsäljning osv.

På webbplatsen Upphandling24 finns en artikel om hur man upphandlar med hjälp av tjänstekoncession. I anslutning till artikel finns en faktaruta med rubriken "Det här är praxis", och där framgår:

Leverantören ska i huvudsak erhålla ersättning från tredje man, därmed bär leverantören en betydande ekonomisk risk.

Tredje man är i detta fall passagerarna på färjan. Leverantören "ska i huvudsak" få sina intäkter därifrån, men som jag skrev ovan ska -enligt förslaget - hälften av de intäkter som behövs komma från kommun och stat.

I artikeln säger en upphandlingskonsult att:

En upphandlande myndighet ska inte betala för tjänsten, så en viktig grundförutsättning för en tjänstekoncession, är att det finns en marknad som är villig att betala för tjänsten

Som så ofta förr blir det en juridisk tolkning: hur mycket är delvis? Är den ekonomiska risk som leverantören tar tillräckligt stor för att det ska anses vara en tjänstekoncession? Får leverantören sin huvudsakliga ersättning från tredje man när kommun/stat täcker hälften? Eller är det som konsulten säger, att den upphandlande myndigheten inte ska betala för tjänsten alls?

Jag har inga svar. Men jag tycker frågorna är intressanta.

Ditt och datt

Det pågår en dragkamp mellan Kalmar FF och Elfsborg om David Elm. Det glädjer mig att läsa att FF är beredda att släppa brassespåret för i år för att säkra hans namnunderskrift på ett kontrakt. Med en ny arena kommer också kraven på att leverera ett innehåll. Man skulle kunna säga att FF:s ambitioner nu står inför ett "defining moment" - är de beredda att satsa, eller ska de låta en av våra konkurrenter sno åt sig vår f.d. spelare?

* * *

I går skrev Östran om kommunrevisorernas kritik mot det bristande underhållet av lokaler, inte minst för ett antal skolor i kommunen. I dag följer de upp med ett reportage från Västra Funkaboskolan.

Man får ju förutsätta att kommunen snarast ser över bristerna - det görs inga regelbundna besiktningar, det saknas underhållsplan och det finns ingen överblick över underhållskostnaderna. Det är vår gemensamma egendom som kommunen låter stå och ruttna bort.

* * *

Östrans ledarsida vill alltså ha Pär Nuder som ny socialdemokratisk partiledare. Vilken chock - inte. Själv hade jag som sagt haft som krav att partiledaren ska sitta i riksdagen. Samtidigt är det inte det mest överordnade. Nuder är ändå ett betydligt bättre alternativ än andra namn som man hör det spekuleras kring.

* * *

Har fått bra respons på min sågning av just Östrans ledarsida. Det känns skönt. Jag menar, jag vaknade vid 5 och skulle bara blädda lite i tidningen, men blev så arg att jag inte kunde somna om. Uppskattning känns ju extra värdefullt när man offrat sömn på något.

... salig Kurt Lundgren sa vid något tillfälle (jag tror det var på "Bloggarnas afton") att om han inte blivit arg minst två gånger innan klockan elva så gick han och la sig igen. Jag börjar förstå vad han menade.

* * *

Nu så, nu ska jag förbereda lite inför kvällen. I afton vankas styrelsemöte med länsförbundet, och ett antal viktiga punkter.

Tummen upp för cykelfärja

Cykelfärja mellan Kalmar och Färjestaden välkomnas. Själv cyklar jag ju inte, men jag kommer säkert åka den ändå, i synnerhet om den lägger till så centralt som i Gästhamnen. Jag ser inte heller några problem med kommunalt stöd till rederiet. Det finns ingen konkurrens inom färjetrafiken och därmed inte heller någon orättvis konkurrensfördel när kommunen hjälper till.

Samtidigt hade det aldrig blivit aktuellt om inte Trafikverket plötsligt tvingat människor att betala för att åka cykelbussen över Ölandsbron. I min värld är allmänna vägar allmänna även för cyklister och ska därmed vara gratis - men så resonerade inte staten. På nåt sätt är det symptomatiskt att när Trafikverket väl agerar i länet med landets kanske mest eftersatta infrastruktur så inför de vägavgifter.

Jag gillade inte att kommunerna gick in och tog över cykelbussen, eftersom det borde varit en statlig uppgift (staten förbjud cyklister på bron, då måste staten lösa cyklisternas överfart). En färja kan knappast vara en statlig uppgift så här är det inga konstigheter att kommunerna driver på. Färjan var på tal redan i fjol men då ville inte Trafikverket ställa upp med tillräckligt mycket pengar. Hela den här processen beror alltså mer eller mindre på statligt krångel.

Cykelfärjan blir förstås inte heller gratis för passagerarna, men det kan man å andra sidan inte kräva. Det är inte allmän väg över vattnet. Överlag en tumme upp för detta förslag. Det är långt mycket bättre att lägga 250 000 kronor på en verksamhet som ska finnas en hel säsong, och som fungerar både som turistattraktion och kommunikationssätt, än exempelvis nästan samma summa för ett helgbesök av Ostindiefararen.

... och härskarteknikerna fortsätter hagla...

Peter Akinder på Östrans ledarsida kommenterar idag diskussionen om Johan Perssons (S) härskartekniker gentemot Inger Hilmansson (FP) som Björn Brändewall (FP) bloggade om efter sitt första sammanträde med kommunstyrelsen. Ingen blir väl förvånad över att Akinder, som jobbar på en socialdemokratisk ledarsida, slentrianmässigt kommer till den anklagade socialdemokratens försvar.

Desto mer förvånande är det när Akinder, liksom Persson när han svarade på kritiken på sin blogg, använder sig av härskartekniker för att bemöta anklagelser om härskartekniker (!). För det är nämligen inte så, vilket många tror, att härskartekniker enbart kan användas av män gentemot kvinnor. Härskartekniker kan användas av någon med överordnad position för att marginalisera de med avvikande åsikter, social ställning, bakgrund med mera.

Den norska socialpsykologen Berit Ås definierade på 70-talet fem olika härskartekniker, och dessa definitioner är sedan dess dominerande. Jag citerar här hela Akinders stycke och sedan ska jag peka på vad jag menar. Förhoppningsvis kan Östrans ledarredaktion lära sig något nytt.

"Folkpartisterna i Kalmar tycks vara så politiskt nedkörda att de måste ta till Maud Olofssons gamla skamgrepp om "härskartekniker" för att skapa en "Buffel-Persson", fast denna gång i kommunalrådet Johan Perssons skepnad.

Påläggskalven Björn "Jag vill bli Lucia" Brändewall kommenderades nyligen ut på scenen och anklagade Persson för att bära sig dumt åt mot Inger Hilmansson (FP).

Nog för att det finns män som använder sig av härskartekniker mot kvinnor. Detta tycks emellertid handla om någonting annat. Hilmansson är faktiskt oppositionens kommunalråd med rätt hög svansföring själv, och får nog finna sig i att ibland bli emotsagd."

För ett antal år sedan anmälde sig Brändewall till Barometern-OT:s luciatävling. Syftet var att utmana traditionella könsroller. Det hela blev förstås mycket uppmärksammat, men jag har svårt att se vad det har med diskussionen om härskartekniker att göra. Det var trots allt flera år sedan, och Brändewall har sedan dess både suttit i kommunfullmäktige och som vice ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, och numera är han vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden.

Att Akinder väljer att kalla honom "Jag vill bli Lucia" är förmodligen för att förlöjliga honom i läsarnas ögon. Om han kallat honom "vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden" eller "personvald fullmäktigeledamot" kan ju läsarna - gudbevars - få ett seriöst intryck av honom. Östrans ledarsida får anses vara i överläge gentemot en fritidspolitiker som Brändewall, så det råder ingen tvekan om vem som agerar från en position ovanifrån. Förlöjligande är en härskarteknik- check.

I samma mening påstås att Brändewall är "kommenderad" att gå "ut på scenen" för att anklaga Persson. Har Akinder belägg för detta påstående? Vem har i så fall kommenderat honom? Är den fria viljan bara en illusion?

Sista meningen i stycket är dock mest anmärkningsvärt. Efter att, helt utan argumentation eller belägg, ha slagit fast att det handlar om "någonting annat" än härskartekniker när Persson inte tittar Hilmansson i ögonen när han talar med henne, eller avbryter just henne när hon fått ordet, så skriver Akinder alltså:

Hilmansson är faktiskt oppositionens kommunalråd med rätt hög svansföring själv, och får nog finna sig i att ibland bli emotsagd.

Akinder är säkert väl medveten om att debatten inte handlar om att Hilmansson ska ha blivit "emotsagd". Hon har - enligt Brändewall - blivit avbruten, ignorerad och särbehandlad på ett negativt sätt. Jag noterar dock att både Akinder och Persson tänker köra på linjen att det inte alls handlar om några härskartekniker utan bara om att "gå i svaromål" eller "säga emot". I sin blogg lyckas Persson så bra med detta att han "går i svaromål" mot Hilmansson även när hon inte sagt något.

Argumentationen om att Hilmansson "får finna sig" i detta på grund av en "hög svansföring" är unken. Underförstådda budskap om att man själv bär en del av skulden för att man behandlas illa hör inte hemma i vare sig i seriösa debatter eller i rättegångssalar.

Ingen ska behöva "finna sig i" att bemötas ovärdigt, oavsett hur "hög svansföring" man har. Gärna en tuff debatt, men det är inte det som detta handlar om. Den typen av härskartekniker (osynliggörande, förlöjligande, påförande av skuld och skam) som Johan Persson och Peter Akinder uppvisar i sina texter är något helt annat, och visar på en sak: att Brändewall har en poäng i sin kritik.

PS.

Sakupplysning: Inger Hilmansson har efter den rödgröna uppgörelsen om hur politiken ska organiseras i Kalmar inte längre titeln kommunalråd. Hilmansson skriver själv på sin blogg hur Johan Persson & Co valt att "utan något sådant förslag i sin organisationsutredning före valet, ensidigt stryka mig som oppositionsråd och minska min politiska tid i arbetsutskottet med 20 % till 40 % tjänstgöring."

DS.

PS2.

Jag tycker det är sorgligt att Östrans ledarsida uppenbarligen ser det som negativt - eller löjligt - att politiker försöker utmana traditionella könsroller. Feminismen, ni vet det där som Akinders förre arbetsgivare Göran Persson bekände sig till, handlar mycket om att våga se strukturer och att utmana dem.

Unga kvinnor står för en stor del av den utflyttning som sker från länet. Det kanske inte alltid handlar om jobbtillfällen eller studier. Jag tror att det kanske också handlar om vilken attityd de möter i vårt län, och hur stor/liten möjlighet vi ger unga människor att förverkliga sig själva och våga vara den de är.

Men vem vågar gå före och väcka våra tankar på detta område om media håller deras mod emot dem, flera år efteråt och i ett helt annat sammanhang?

DS2.

Brassegubbs

Via Bank & Niva (för tillfället mest Niva, Bank är ledig och förmodat dekadent i Frankrike) hittar jag följande klipp från brasilianska regionalmästerskapen. Corinthians möter Portuguesa och den gamle, snabbe, lille vänsterbacken med världsfotbollens värsta vänsterslägga gör ett udda mål: Roberto Carlos.

Notera också Den Riktige Ronaldo som omfamnar Carlos efter hans mål. Erik Niva beskriver honom som "alltjämt jättelik" och jo, det är han, på mer än ett sätt.



Roberto Carlos mest kända mål är frisparken mot Frankrike i för-VM 1997. Den skruven och den hastigheten ska egentligen inte vara mänskligt möjlig att få till. Jag har läst mer än en känd frisparksläggare som hävdar att de skulle bryta foten om de försökte sig på något sådant här:



Läs f ö gärna det senaste inlägget, som handlar bl a om Baskien, insamlingslistor för att fängslade ETA-medlemmar ska få avtjäna sina straff i just Baskien, med mera. Man lär sig oerhört mycket om fotbollens roll i samhället, kulturen, historien och i politiken genom att läsa deras blogg. Det är därför jag brukar tjata om att även icke fotbollsintresserade bör läsa den.

Spånerier

Har blivit rätt sugen på att skriva ihop något mashup-artat själv, efter min bloggpost om genreblandning i filmvärlden. Det har mig veterligen inte gjorts på klassiska svenska verk. Ännu.

Herr Zombie-Arnes hemsökta penningar?

Blodröda Rummet?

Hemsöborna och robotkannibalerna från dimension Z?

Nils Holgersson och mysteriet med den försvunna sjön?

Möjligheterna är oändliga! Ack, den som ändå hade tid och tillräcklig inspiration...

Lite till om här(S)kartekniker - och om halmgubbar

Östran skriver om Björn Brändewalls (FP) observationer från kommunstyrelsens sammanträde. För ett par dagar sedan skrev ju Björn att kommunstyrelsens ordförande Johan Persson (S) använde sig av härskartekniker gentemot Inger Hilmansson (FP) eftersom han inte tittade henne i ögonen när han talade med henne, och att han avbröt henne med mera.

Själv var jag inte på plats, men jag har ingen anledning att misstro Björn. Han är inte den som brukar överdriva eller hitta på saker.

Dessutom så agerar Persson ungefär på det sätt som han anklagas för att agera: med härskartekniker. När Persson kommenterar det hela i sin blogg osynliggör han exempelvis Brändewall genom att inte nämna hans namn, utan bara kalla honom för "en fp-blogg" (givetvis utan att länka).

I Östran kallar han anklagelserna om härskarteknik för "trams" vilket är att förlöjliga de argument som framförts mot hans sätt att behandla Hilmansson.

Bland annat påstods han avbryta henne, trots att han själv tidigare gett henne ordet. På sin blogg skriver Persson att han "gick i svaromål" mot henne. Jo, så kan man också kalla det.

Att han inte tittar henne i ögonen bemöter han inte alls, däremot påpekar Persson att Folkpartiet backat två kommunval i rad. Han skriver också att "om jag skriver vem som lett partiet under denna tid så anklagas jag nog återigen för härskarteknik så det avstår jag ifrån".

På den nivån är det. Han kunde inte låta bli att ge Hilmansson (som lett FP de senaste två valen) en indirekt men tydlig känga. Tydligen tror han att han hittat ett fiffigt sätt att komma undan med kängan, genom att lite hånfullt "avstå ifrån" att skriva ut hennes namn, vilket han i praktiken ändå gör. I Östrans artikel påstår Persson att han inte alls har svårt för Hilmansson. Varför i all världen ger han sig på henne då, när det inte ens är hon som anklagar honom för att använda härskartekniker?

Sammanfattning:

1. Persson anklagas för härskartekniker. Han svarar genom att använda härskartekniker.

2. I tidningen påstår Persson att han inte alls har svårt för Inger Hilmansson. Samtidigt ger han henne en känga på sin blogg, trots att det inte är hon som kritiserat honom i detta ärende.

I rest my case.

PS.

I sin blogg skriver Persson att Hilmansson fortsätter "sin envisa kamp mot Kalmars nya arena" (den heter Guldfågeln Arena, har han glömt det eller är han sur för att den inte bär hans namn i guldbokstäver?). Ända sedan Persson mfl beslutade att kommunen ska gå i borgen för halva lånet till arenan så har han försökt få kritiker av finansieringsmodellen, och kommunens allt mer långtgående åtaganden, att framstå som motståndare till själva arenan.

Hilmansson och Folkpartiet röstade ja till detaljplanen för arenan. Vi röstade för det första beslutet att ge kommunalt föreningsbidrag - 5,5 miljoner kronor om året i 25 år - till Kalmar FF för att de skulle klara driften av Guldfågeln Arena. Låter det som något en arenamotståndare skulle göra?

Att påstå att hon fört en envis kamp mot arenan är alltså fullständigt oseriöst. Det finns ett namn för det: Halmdocka. Man klistrar på sin motståndare en åsikt och sedan angriper man den, "särskilt i ett läge då en motståndares verkliga argument kan vara svåra att bemöta rationellt".

Hilmansson beskriver hur hon på kommunstyrelsen "ifrågasatte att kommunen nu ska stå för kostnaderna för parkering, dagvatten m.m. och detta utan att beslut är tagna i ärendet. Det beslut som finns säger att den som driver Arenan ska köpa marken och bekosta parkeringsplatserna".

Och ja, dessa är berättigade frågor, åtminstone för en kommunpolitiker som tar sitt uppdrag på allvar, och som vill säkerställa att skattebetalarnas pengar inte används till saker som inte beslutats om i god demokratisk ordning. Tydligen har Persson svårt att hantera denna typ av politiska motståndare. Lättare då att förvanska debatten med halmgubbar.

DS.

Rösta på Vision Talk till S.G.A-festivalen

S.G.A-festivalen i Vallentuna äger rum den 17-18 juni. Det är en nystartad festival för alternativ musik, i detta fallet EBM, electro, industri, synthpop, goth med mera.

Just nu pågår en omröstning om vilket band man helst vill ska få en plats på festivalen. Vision Talk, ett synthpop/italodisco-band med starka kopplingar till Kalmar med omnejd, leder just nu. Gå in och rösta på dem vetja!

Nedan en extended mix på låten "Wave my last goodbye" från albumet Elevation (Spotify).

Se där ja

Ryktet som blev en nyhet; att Kalmar län ska stå utan egen landshövding, rapporteras nu vara "grundlösa spekulationer". Som jag skrev så ska man nog ta nyheter om regeringens planer baserade på ensidiga rykten från regeringens motståndare med en skopa salt.

Det är nämligen viktigare att hamna i tidningen än att ha på fötterna. Åtminstone om man är socialdemokrat och bor i Oskarshamn, tydligen.

Mashup!

Mashup, att blanda helt olika genres till något nytt, är en trend på frammarsch. I år kommer exempelvis filmen "Cowboys & aliens" med storstjärnor som Daniel Craig och Harrison Ford. Det är precis vad det låter som, utomjordingar landar i vilda västern för att ta över världen, och ett gäng cowboys ska stoppa dem.

Jag har tidigare bloggat om den norska skräckfilmen "Död snö" där ett gäng ungdomar trakasseras av nazistzombies (are they ghost pirates or pirate ghosts?) när de testar vildmarksliv.

Låter det som fåniga handlingar? Allt är ju relativt. Via Fredrik Strages blogg hittar jag filmen Iron Sky, som enligt filmens hemsida har följande handling:

"Towards the end of World War II the Nazi scientists made a significant breakthrough in anti-gravity. From a secret base built in the Antarctic, the first Nazi spaceships were launched in late ‘45 to found the military base Schwarze Sonne (Black Sun) on the dark side of the Moon. This base was to build a powerful invasion fleet and return to take over the Earth once the time was right.

Now it’s 2018, and it’s the time for the first American Moon landing since the 70′s. Meanwhile the Nazi invasion, that has been over 70 years in the making, is on its way, and the world is goose-stepping towards its doom."

Strage nämner även andra lovande kommande titlar som "Cowboy Ninja Viking". Huajaj. Nå, här kommer iallafall en trailer för Iron Sky, följt av en trailer för "Cowboy & aliens".

Jag måste förresten bara citera Strage när han citerar "Cowboys & aliens"-producenten Roberto Orci: "Vi har James Bond och Indiana Jones som tillsammans slåss mot utomjordingar. Om det här inte fungerar är det bara vårt eget fel."

Ta det med en skopa salt

Idag är Barometerns huvudnyhet att Kalmar län kan bli utan en egen landshövding. När Sven Lindgren går i pension ska landshövdingen i Kronoberg även få vårt län som ansvarsområde, är tanken.

Så säger ryktet i riksdags- och regeringskansliet. Inte ett rykte som Barometern hört själva, utan ett rykte som riksdagsledamoten Håkan Juholt (S) påstår sig ha hört. Någon företrädare från Allianssidan ges inte möjlighet att kommentera ryktet. Däremot får en annan sosse, landstingsfullmäktiges ordförande Ulf Nilsson, i en separat artikel beklaga sig över nyheten, som alltså baseras på ett rykte som hans partikollega Juholt ska ha hört.

Jag tycker det verkar finnas en hund begravd här. Nyheter om regeringens planer, baserade på ensidiga rykten från regeringens motståndare, bör man alltid ta med en skopa salt.

Se även Pierre Edström (FP) och Christer Jonsson (C).

PS.

Sossarnas fokus tycks i övrigt vara att det ska vara en socialdemokrat som nästa landshövding. Som Jonsson är inne på så kunde detta annars vara ett tillfälle att öppet diskutera för- och nackdelar med en gemensam landshövding. Men sossarna är i vanlig ordning inte intresserade av en diskussion som minskar deras möjligheter till arvoderade poster.

DS.

Listor är alltid skoj

Har börjat titta en del på de sjuka videoinslagen hos That Guy With The Glasses. Här exempelvis en gammal Nostalgia Critic topp 11-lista över Disney-skurkar:



Det finns hur många inslag och olika knäppa karaktärer som recenserar, besvarar frågor osv som helst på den webbplatsen. Många av karaktärerna spelas av samma personer förvisso, men ändå. Underhållande!

Om socialdemokraternas partiledarcirkus

Socialdemokraterna har alltid fascinerat mig. Det är kanske inte så konstigt. Som politiskt intresserad har man alltid tvingats ha ett förhållningssätt till det största och länge dominerande partiet i Sverige. Jag kommer dessutom från en socialdemokratisk släkt där sossarna alltid varit något slags default-läge att ta avstamp från när politik ska diskuteras.

Just nu är socialdemokratin ett ledarlöst parti som flyter vind för våg på opinionshavet. Jovisst, Mona Sahlin är partiledare, men i praktiken en "lame duck". De besked som olika företrädare ger i politiska diskussioner idag gäller förmodligen inte om några månader. När den nya ledaren väljs kommer det bli en hel del nya kvastar som sopar. Oavsett vem som väljs.

Det vore dock dumdristigt att räkna ut socialdemokratin inför valet 2014. Visserligen är deras opinionssiffror rekordlåga, men å andra sidan innebär det för Rörelsen en siffra på knappt 30 procentenheter. Ingen dålig bottenivå att påbörja en klättring ifrån. Dessutom är socialdemokratin på sina ställen alltjämt stark, inte minst i vårt län.

Så de ska absolut inte räknas ut, även om de har en ganska svår resa framför sig, en resa som också måste göras på kort tid. Det räcker inte bara med att byta ledargarnityr. Även politiken behöver en rejäl översyn, och socialdemokratin måste finna sin roll i debatten - innan valrörelsen drar igång. Att bara agera klagokör och kritisera den sittande regeringen håller inte.

Just nu pågår ett rätt komplicerat rävspel bland de som vill se sig själva som nästa partiledare. Inte minst i media. En nyhet om någon av de socialdemokratiska förhandsfavoriterna är sällan vad det först syntes vara. Det blir gärna så i ett slutet parti där människor inte kandiderar öppet, och där partiledaren snarare utses än väljs.

Hade jag varit socialdemokrat hade jag propagerat för Sven-Erik Österberg. En del anser att han är grå, men det behöver inte vara någon nackdel. Mona Sahlin är exempelvis många saker - men knappast grå. Hjälpte det att vara färggrann? Österberg har lång erfarenhet från riksdagsarbete i olika utskott, han är gruppledare och har varit minister. Erfarenhetsmässigt och sett till kompetens ligger han i den absoluta toppen av kandidaterna som det spekuleras kring. Dessutom sitter han i riksdagen, vilket hade varit ett absolut krav från min sida, och som gör att ett par av de andra namnen som det spekuleras kring faller bort.

Andra namn som jag - ifall jag vore sosse - hade lyft fram: Håkan Juholt och Leif Pagrotsky.

Att partiledarfrågan är småjobbig för Rörelsen märks även lokalt där inte minst Peter Akinder, ledarskribent på Östran, och Jonas Hellberg (S) småboxas lite via blogginlägg och ledarstick. Där Akinder vill se en rutinerad och sammanhållande kraft vill Hellberg se förnyelse. Att hitta en kandidat som kombinerar båda dessa herrars önskemål är mer eller mindre omöjligt.

Striden står inte bara mellan förnyelse och rutin, utan även mellan vänster och höger inom partiet. För att inte tala om alla intresseorganisationer som vill ha ett ord med i laget - exempelvis fackförbunden och alla partiorganisationer.

Alla kommer alltså inte att bli nöjda. Frågan är om man kan skaka fram en kandidat som tillräckligt många inte är missnöjda med. Däri ligger den första nyckelfrågan för socialdemokratin. Först när röken skingras kring detta vet vi inom Alliansen vad vi har att frukta från Det Stora Partiet år 2014.

Genom sig själv känner man andra

Jag noterar att förra landstingsrådet Johnny Petersson (V) har svårt att släppa politiken. I sin blogg angriper han undertecknad samt Christer Jonsson (C) för att vi uttryckt olika former av kritik gentemot Kustpilen i samband med skriverierna om kvinnan som blev avkastad från tåget strax innan jul. Så här skrev jag i mitt blogginlägg:

Alla partier är överens om att försöka uppmuntra kollektivt resande. Ändå kan man inte betala med betalkort på Kustpilen. Denna brist - i kombination med berättelser som denna - gör att förtroendet undergrävs. Det är inget annat än skandal att man år 2011 inte kan betala med kort på våra tåg, och det är skandal att behandla kunder på det sättet.

Det är inte svårt för mig att stå fast vid vad jag skrivit. Det är skandal att man inte kan betala med kort, och det är skandal att behandla kunder på det sätt som beskrevs, och berättelser av den typen undergräver förtroendet för Kustpilen.

Man måste nog vara champagnesocialist för att inte hålla med. Verkar man på en fri marknad så kommer givetvis kunder att välja bort ens företag om det inte håller tillräcklig hög grad av service. Vi får verkligen hoppas att Petersson, som även är ordförande i Kalmar FF, inte har samma kundfrånvända idéer kring den nya arenans serviceinrättningar. Jag kunde köpa säsongskortet via nätet och förväntar mig att kunna betala med kort om jag vill käka eller dricka på Guldfågeln Arena.

Petersson spekulerar också om att jag och Jonsson kritiserar Kustpilen för att klämma åt den politiska majoriteten i landstinget. Detta trots att ingen av oss i blogginläggen i fråga nämner något parti, någon majoritet eller någon politiker. Om vi hade haft för avsikt att "förknippa sittande majoritet" med Kustpilens undermåliga betalmöjligheter så hade vi väl rimligen inkluderat den sittande majoriteten i vår kritik?

I Johnny Peterssons värld kan man uppenbarligen inte bara vara ärligt upprörd över missförhållanden, utan man måste ständigt ha en baktanke med varje agerande. "Genom sig själv känner man andra", som det heter.

Tänk om och tänk rätt, Björklund!

I stora drag gillar jag Folkpartiets skolpolitik. Tidigare betyg, fler nationella prov och fler betygssteg exempelvis.

Sen finns det bitar jag inte gillar.

I presenterar regeringens utredare sina förslag om hur man kan införa möjligheten för elever att överklaga sina betyg. Utredningen ska ut på remiss, men utbildningsminister Jan Björklund sågar den redan nu. Jag tycker tvärtom utredningens förslag är - i det stora hela - bra. Det borde vara en självklar rättighet att kunna få ett myndighetsbeslut överprövat. Sen kan man diskutera detaljer kring hur - men möjligheten borde finnas.

Björklund anför i huvudsak två skäl till varför han är motståndare till möjligheten att överklaga sitt betyg:

1. Ökad byråkratisering eftersom lärarna skulle tvingas dokumentera hur de sätter sina betyg, i händelse av att det ska granskas vid ett överklagande.
2. Ökad fokus på de skriftliga proven, eftersom det förmodligen är dessa man kommer titta på när man ska bedöma huruvida ett betyg är rimligt.

Det första argumentet är sant. Möjligheterna för eleverna att överklaga skulle leda till större krav på dokumentation, och det kan säkert kosta 250 miljoner kronor per år som det påstås. Men är tjänstemännens arbetsuppgifter och kostnadseffektivitet överordnade mål när vi diskuterar skolan? Eller är individens rätt till en överprövning av myndighetsbeslut viktigare i en rättsstat?

Ponera att Björklund resonerat likadant när det gäller rättsväsendet. Det skulle gå att göra domstolsprocesserna mycket effektivare och minska tjänstemännens arbetsbörda med samma slags argumentation. Om man tog bort möjligheten att överklaga sin tingsrättsdom till hovrätten skulle kraven på dokumentation minska rejält, och pengar skulle sparas åt staten.

Men är det en sådan rättssäkerhet vi vill ha? Givetvis inte. Även den mest förhärdade yrkeskriminelle har, och ska ha, rätt att överklaga myndighetsbeslut (sin dom). Så fungerar det normalt sett i en rättstat - myndigheters beslut granskas och kan överprövas. Ska svenska elever ha sämre möjligheter att överpröva myndighetsbeslut än rattfyllon, hustrumisshandlare och våldtäktsmän? Det tycker inte jag.

Märk väl att ett betyg kan göra större skillnad i en människas liv än en dom i tingsrätten. Ett orättvist betyg i ett ämne kan innebära att man missar antagningen till en utbildning - och i bästa fall tvingas vänta minst ett halvår innan nästa intagning medan man läser upp sitt betyg - medan en dom i tingsrätten kan vara allt från ett bötesbelopp på nån tusenlapp till livstids fängelse.

Jag menar att Jan Björklund dessvärre tycks utgå från sin egen verksamhet, själva skolsystemet, när han ser på utredarens förslag. Han tycks prioritera byråkratins effektivitet och statsbudgeten framför individerna som utgör elevkåren.

Skolan är till för eleverna och en liberal utbildningspolitik ser till individen - även när det innebär ökad belastning på systemet och ökade kostnader. När man sätter systemet före individen så har man hamnat snett.

Dessutom noterar jag att Lärarnas Riksförbund är för möjligheten för elever att överpröva betyg. Om det vore så enormt jobbigt för lärarna som Björklund får det att framstå så borde de väl vara emot?

Björklunds andra argumentet är också sant. Vid ett överklagande kommer man med största sannolikhet fokusera på den skriftliga dokumentationen - de prov som finns. Jag ser inte det som något större problem. Min erfarenhet är att lärare ändå fäster störst vikt vid provresultaten när de sätter betyg - i synnerhet i teoretiska ämnen. Närvaron i klassrummet finns ju i terminsbetygen, och jag antar att lärare i allmänhet för någon slags bok över hur de muntliga läxförhören går.

Jag erkänner att det kan bli problem när man överklagar praktiska ämnen, men det även sådana saker borde gå att dokumentera eller lösa på andra sätt, exempelvis genom mindre arbetsprover för att bedöma rimligheten i betyget man fått.

Så nej, det andra argumentet som anförs är månne giltigt i vissa delar men knappast olösligt.

Björklund är inte känd för att byta åsikt när han väl uttalat sig. Men hoppet är det sista som överger människan, sägs det ju. En liberal skolpolitik måste alltid utgå från individen och skolan är till för eleverna. Därmed torde det vara självklart att elevernas rättigheter måste gå först, aäen om det innebär en ökad arbetsbörda för tjänstemän i systemet, och ökade utgifter på 250 miljoner kronor (felräkningspengar i en statsbudget) för svenska staten.

Här(S)kartekniker i kommunstyrelsen

Björn Brändewall (FP) deltog för första gången som nyvald ersättare på dagens möte med kommunstyrelsen i Kalmar. Läs hans informativa blogginlägg om hur Johan Persson (S) leder dessa sammanträden medelst härskartekniker gentemot Inger Hilmansson (FP). Han tittar henne inte i ögonen när han pratar med henne och han avbryter henne. Med mera.

Två av de fem härskarteknikerna är:

• Osynliggörande (exempel: Persson nämner inte Hilmansson vid namn när han ställer hennes yrkande emot huvudförslaget. Däremot nämner han den andra personen som lagt yrkanden Persson tittar henne inte i ögonen)

• Förlöjligande (exempel: Persson påstår felaktigt att Hilmansson är dåligt påläst, i själva verket är det tydligen han själv som inte har koll på - eller väljer att bortse från - fakta. Eller när Persson ställer hennes yrkanden mot huvudförslaget, medan andra yrkanden tas in i huvudförslaget utan att ens tas upp för röstning)

En annan bloggare - Jonas Hellberg (S) - beskriver också sitt första kommunstyrelsemöte:

"Jag kan också konstatera att Johan Persson svingar klubban med stor elegans och är skicklig på att ge svar på tal när framför allt folkpartiets Inger Hilmansson ensidigt kritiserar både det ena och det andra."

Yrkanden, det vill säga förslag, är tydligen "ensidig kritik" enligt Hellberg. Å andra sidan vet jag inte riktigt vad jag ska tro om hans inlägg. Enligt hans blogg nämligen inlägget upplagt klockan 07:06, flera timmar innan kommunstyrelsens sammanträde började. Förutbestämda åsikter eller bara tekniskt slarv?

Gungor och karuseller

Varje gång jag promenerar leder det till en Riverdance. Kvarnholmens trottoarer är svinhala, och jag är inte förvånad över att antalet frakturer skjutit i höjden sista dagarna.

I dag kan vi läsa att kommunen överskrider sin snöröjningsbudget rätt rejält. Men salt har de inget eget, och Trafikverket behöver sin salt själva. Hoppas på bättring nästa år. Det som kommunen/fastighetsägarna slarvar med, eller snålar på, vad gäller isiga trottoarer får landstinget betala i form av frakturer. För att inte tala om det mänskliga lidandet.

Binärt igen!

Oooh, oooh, även dagens datum är binärt. Twittervärlden satt och väntade på jordens undergång vid kl 11:11 den 11/1 -11 men ingenting hände.

110111 blir för övrigt 55 som decimalt tal. Binära tal funkar ju så att ändrar man den sista posten från 0 till 1 så ökar det decimalt med ett (0 till 1 blir från 0 till 1, 10 till 11 blir från 2 till 3 och så vidare).

55 är för övrigt landskoden man måste slå för att ringa och snacka skit med den gamle FF-liraren Fabio Augusto. Brasilien alltså, gladfotbollens Mekka. Här kommer därför en liten film om en annan svensk som gillar brasiliansk fotboll i allmänhet och (den riktige) Ronaldo i synnerhet:

Måndagsmums

Åter i sadeln på riktigt efter en lång och välbehövlig ledighet.

En annan som varit ledig är Stefan Hanna (C), kommunalråd i Uppsala. Och precis när gemene man lyckats glömma vem han är, och att han föreslog extraskatt för överviktiga, så kallar han till presskonferens idag klockan elva. Fiffigt.

Har man trampat i klaveret är det bäst att stå stilla. Det låter nämligen ännu jävligare om man försöker ta sig ur det.

* * *

I dag är det ett binärt datum. 110110. I vanligt decimaltal är det 54. Och som vi alla vet så skriver man 54 som LIV med romerska siffror.

Den 10 januari är ett rätt viktigt datum i romarrikets historia. År 49 f.Kr gick Julius Caesar över Rubicon (som inte är ett rollspelskonvent utan en flod) och ska då ha sagt de bevingade orden "Tärningen är kastad" (INTE ett rollspelskonvent alltså).

För all del, 54 är också ett viktigt tal. År 54 dog nämligen Claudius och Nero fick makten. LIV till trots.

* * *

Alla partier är överens om att försöka uppmuntra kollektivt resande. Ändå kan man inte betala med betalkort på Kustpilen. Denna brist - i kombination med berättelser som denna - gör att förtroendet undergrävs. Det är inget annat än skandal att man år 2011 inte kan betala med kort på våra tåg, och det är skandal att behandla kunder på det sättet.

Läs även insändaren.

* * *

I dag fyller Rod Stewart 66 år. Min favoritlåt med honom? Denna. Eller kanske denna.

Redan ett av årets album?

Rubriceringskonst

En dag efter, men jag bara måste recitera en notis från gårdagens Östran. Här har en riktig lustigkurre varit i farten, rubriken är ett litet mästerverk:

Ett brev betyder så mycket

En Kalmarbo har skickat 30 gram metamfetamin till en bekant i Norrland. Men metamfetamin är narkotika och polisen fick tag i både innehåll och kuvert. Så nu har Kalmarbon fått ett brev från åklagaren om att han har åtalats för narkotikabrott.

Östra Götalandsregionen - dags att agera!

Landshövdingen i Kalmar län, Sven Lindgren, har en debattartikel i dagens Barometern där han talar sig varm för en "Östra Götalandsregion" innefattande Småland, Östergötland, Öland och delar av Blekinge. Sveriges Radio Kalmar rapporterar att han gett uttryck för samma tankar i samband med invigningen av Möbelriksdagen.

Läsare av denna blogg minns att jag bloggat i denna fråga för inte så länge sedan. Jag blir givetvis glad när landshövdingen landat i samma slutsatser som jag själv. Vi behöver tänka större än Småland, och vi behöver framförallt agera. Nu.

Den nya geografin

I dagens Barometern kommenterar Kalmar brukshundsklubb kommunfullmäktiges beslut kring koppeltvång:

"Vi är väldigt nöjda med det beslut Kalmar kommun fattat"

Ledamöterna i fullmäktige beslutade, i all sin visdom och mot allt rationellt tänkande, att ge olika stadsdelar olika regler genom att införa koppeltvång i stadskärnan men exempelvis inte i villa/bostadsområden/tätorter som Lindsdal, Funkabo, Getingen, Norrliden, Smedby, Stensö och Djurängen. Indelningen förefaller helt godtycklig och baseras i princip totalt på brukshundsklubbens önskemål. Inte konstigt att de är nöjda, med andra ord.

Sedan blir det desto konstigare. Lite längre ner i artikeln säger man:

"Ett koppeltvång i centrala Kalmar där väldigt många människor rör sig känns naturligt. Sedan tycker vi att det är bra att det inte infördes något koppeltvång i de yttre delarna av kommunen."

Hmm. Det rör sig förvisso ganska mycket folk även i de områden som brukshundsklubben ville - och lyckades - undanta från kravet på koppel. Vi talar trots allt om stadsdelar som inrymmer stora arbetsplatser och det absoluta flertalet av både stormarknaderna, bostäderna, skolorna, förskolorna samt äldreboendena i staden.

Dock är det ju trevligt att brukshundsklubben nu tycker det "känns naturligt" med ett koppeltvång där det rör sig mycket människor. Jag menar, så lät det ju inte från början. Då var förslaget "uruselt" och "mer än lovligt dumt".

Men det allra konstigaste är ändå den andra meningen. Brukshundsklubben anser tydligen att Varvsholmen, Funkabo, Norrgård, Berga, Stensö, Djurängen, Oxhagen, Getingen och en mängd andra stadsdelar - som nu inte kommer innefattas av kravet på koppel - är att räkna som "yttre delar" av Kalmar kommun.

Låt mig säga så här: Jag tror de är ganska ensamma om den definitionen. Nuförtiden. Den var möjligen populär när man anlade den nya stadskärnan på Kvarnholmen kring år 1650. Men numera anser nog de flesta att detta synsätt vad gäller staden - när vi ändå är inne på 1600-talet - är helt barockt.

PS.

Dock! Vi kan nu äntligen slå fast ytterligheterna på åsiktsskalan för när ett område räknas som centralt. I ena änden har vi sedan tidigare mäklarna, som marknadsför det ensligaste torp som "centralt beläget", och i andra änden har vi numera brukshundsklubben, som uppenbarligen anser att allt bortom 5 minuters promenad från Larmtorget är någon form av öde vildmark där det knappt rör sig några människor.

DS.

Ska Centern och Folkpartiet gå samman?

Ur Bertil Ohlin-institutets eftervalsanalys (som är en kommentar till Folkpartiets eftervalsanalys):

Det finns goda skäl till att på allvar överväga ett närmande och kanske i förlängningen till och med en sammanslagning av Folkpartiet och Centerpartiet. Det vore välgörande om Centerpartiets utveckling i liberal riktning, breda organisation på landsbygden och stadda kassa förenades med Folkpartiets urbana och intellektuella kapital.

Det är en i många stycken korrekt, men samtidigt något förenklad*, beskrivning av partiernas olika styrkor.

En sammanslagning av Centerpartiet och Folkpartiet har varit på tal tidigare. Det var nära i början på 70-talet. Kärnkraftsfrågan och jordbrukets avreglering har gjort det mer bekymmersamt, men åtminstone den förstnämnda knuten är ju löst av energiöverenskommelsen inom Alliansen. Det finns andra hinder att gemensamt övervinna, men jag är av den bestämda åsikten att det finns fler likheter än skillnader mellan C och FP.

I senaste numret av Liberal Debatt skrev Adam Cwejman (LUF) och Magnus Andersson (CUF) om detta. Cwejman vill initiera en debatt nu, och har via sin blogg pingat bland annat undertecknad. Så här kommer mina tankar.

Först måste man bestämma sig för vad man har för mål. Själv vill jag verka för ett liberalare Sverige, och jag har valt att göra det inom Folkpartiet liberalerna. Jag är därför liberal i första hand och folkpartist i andra hand. Mitt mål är ett ökat liberalt inflytande i svensk politik (eftersom politik är verktyget för att förändra Sverige).

Ska man slå samman Centerpartiet och Folkpartiet så får det inte vara i avsikt att driva mittenpolitik, utan för att driva en spetsig liberal politik. Moderaterna och Socialdemokraterna kan idag båda klassas som mittenpartier, och utrymmet för ytterligare ett parti där är starkt begränsat. Jag har för avsikt att påverka Folkpartiet i en liberalare ekonomisk och social riktning de kommande åren, och om jag ser att Centerpartiet fortsätter på sin inslagna väg ökar givetvis möjligheten för ett samgående på sikt.

Jag välkomnar alltså Centerpartiets liberala resa de senaste åren. Samtidigt känns det lite onödigt att två partier med i många stycken samma politiska mål konkurrerar om samma väljare, inte minst organisatoriskt och resursmässigt. Det finns därför en stor poäng med en sammanslagning: genom att samla styrkorna och resurserna så ökar möjligheten att nå ut med en gemensam liberal politik.

Men politik är inte vetenskap, och 1+1 blir inte alltid 2 när organisationer slås samman. Det finns en del sakfrågor som förblir olösta, och det finns inpinkade revir, positioner och sentimentalitet som i bästa fall kan överbyggas, men som i sämsta fall gör en ny organisation till en enorm koloss om alla ska behålla allt som tidigare. Här måste man vara vaksam om en sammanslagning blir aktuell.

Folkpartiet och Centerpartiet är dock idag så pass lika att man bör söka närmare samarbete. Detta bör initieras uppifrån, men beslutas lokalt. Det sista är viktigt. Man kan rimligen inte uppifrån tvinga två liberala partier att bilda ett nytt liberalt parti. Förändringen kan initieras uppifrån, men det är lokalföreningarna och länsförbunden som måste godkänna den.

Respektive partistyrelse borde inleda samtal för att se ifall det går att få till ett mer organiserat samarbete i valrörelsen 2014. Jag tror det här måste tas stegvis, vi måste få lära känna varandra lite innan man börjar tala om en sammanslagning. Ett organiserat samarbete kan exempelvis vara att man hjälps åt med valsedelsdistribution, att man delar på vissa kostnader, gör gemensamma utskick, och där man så önskar kan man givetvis gå fram med gemensamma valsedlar och dela lokaler/valstugor, anordna gemensamma arrangemang och utspel osv.

Gör man detta öppet, med den uttalade ambitionen att lära känna varandra bättre inför ett eventuellt samgående, så ökar intresset för båda partierna. Det är också en öppen och ärlig deklaration gentemot väljarkåren, och en signal om att man litar på varandra. Gör man detta tidigt så har vi tre år på oss att förbereda en gemensam, men ändå åtskild, valrörelse 2014. Känner man sedan fortsatt förtroende för varandra, och likheterna i politiken kvarstår, så bör respektive partis kongress få ta ställning till ett samgående någon gång under mandatperioden 2014-2018 (i Folkpartiets fall år 2015).

Märker man att vi inte är mogna så bör det organiserade samarbetet utvärderas och om möjligt fortsätta inför 2018. Det jag ser framför mig i den omedelbara framtiden är alltså inte en sammanslagning, utan ett mer fördjupat samarbete, där lokalföreningar och länsförbund själva i stor utsträckning avgör hur långtgående samarbetet blir.

Sen kan jag ändå inte låta bli att spekulera i hur ett sammanslaget parti skulle se ut. Först och främst skulle det inte heta "Centerliberalerna" som tidningen Liberal Debatt föreslår. Detta på grund av de skäl som Niklas Frykman anger. Center antyder att det rör sig om ett mittenparti, och jag är inte intresserad av att genomföra en sammanslagning bara för att bli krossad mellan högersossar och nymoderater.

Inte heller ska "Folk" ingå i det nya partinamnet. Mitt förslag är istället "Liberalerna" eller "Liberala Samlingspartiet". "Liberala partiet" eller "Liberaldemokraterna" hade också varit acceptabla, men dessa två namn är upptagna.

Ledarskapet kan ju bli en knäckfråga. Från vilket av de två partierna ska det nya partiets ledare tas? Personligen gillar jag Miljöpartiets lösning med ett delat ledarskap, och kan mycket väl tänka mig en sådan lösning i ett framtida sammanslaget parti. Det skulle kunna lösa knäckfrågan om partiledarskapet.

Sedan är det givetvis den gemensamma partikongressen, med ombud för det sammanslagna partiets medlemmar, som väljer personerna. Partistyrelsen ska inte vara för stor, kanske 15-20 personer. I och med det dubbla ledarskapet blir partisekreterarens roll mindre extern och mer inriktad på partiorganisationen, något som kommer behövas inte minst i uppstarten.

Partikongress hålls vartannat år. Det gemensamma partiprogrammet är ett sammanhållet dokument som alltid är uppe till diskussion, i alla sina delar. Partikongressen är öppen för alla. Partistyrelsen lämnar förslag till svar på motionerna. Något utskottsarbete i samband med kongressen förekommer ej, eftersom detta bara tenderar att skapa förvirring när förslagen ska hanteras.

Partiets organisation består av regioner och lokalföreningar. En kommun kan innehålla flera lokalföreningar, men en lokalförening kan också täcka två eller flera kommuner. De lokala förutsättningarna avgör. Regionen och föreningarna har årsmöten precis som idag, då personer väljs. Regionorganisationens geografiska utformning följer förslagsvis de nya regionkommunernas geografiska indelning.

Så. Det var väl allt jag hade att säga i denna fråga just nu. Sammanfattningsvis alltså: påbörja gärna ett partistyrelsestött djupare samarbete. Låt partierna lokalt och regionalt avgöra hur långtgående samarbetet ska bli inför 2014. Utvärdera därefter, och ta ett eventuellt beslut om samgående under nästa mandatperiod.

* Som jag skämtsamt sa till Roger Sandström (C), åldermannen bland Alliansens politiska sekreterare: Ni har pengarna, vi har idéerna - kan det bli bättre? Han höll inte alls med om min analys, märkligt nog... ;)

Galen straffskatt på hårddiskar och USB-minnen

Det här kan det nog bli en motion till landsmötet om. Jag tycker det är helgalet att utöka punktskatten på CD-skivor, DVD-skivor, mp3-spelare osv till hårddiskar och USB-pinnar. Privatkopieringsersättningen, som straffskatten kallas, är i sig en märklig konstruktion där dansare, violinister och andra kulturutövare ska få ersättning när någon köper en mp3-spelare etc.

När man nu ska expandera till hårddiskar och USB-minnen blir det absurt. Det är ju för i helvete arbetsredskap! Jag behöver dessa för att kunna arbeta - ska jag tvingas betala en straffskatt för att jag sköter mitt jobb?

Men det är inte det enda som är sjukt. Eftersom det i praktiken handlar om en punktskatt så bör det vara staten som får pengarna, inte en privat organisation, men så funkar det uppenbarligen idag. IDG har frågat Copyswede - organisationen i fråga - om vad pengarna används till men inte fått något svar.

Dagens ordning är därför helt absurd. Det är som att införa en punktskatt på anteckningsblock och post-it-lappar, och sedan skicka pengarna direkt till Sveriges författarförbund. Anteckningsblocket kan ju - ve och fasa - användas för att kopiera delar eller hela verk, även om de allra flesta använder det för helt andra saker. Att sköta sitt jobb till exempel.

Därför kommer jag försöka få till en motion till Folkpartiets landsmöte där jag tänker föreslå att privatkopieringsersättningen ska avskaffas. Jag kan eventuellt tänka mig att ersätta det med en punktskatt på CD-skivor och DVD-skivor eftersom dessa ofta används just till kopiering, men då ska pengarna gå via staten till kulturen, inte till en privat organisation.

Arenahaussen på väg att sjabblas bort?

Arbetet med den nya arenan fortlöper. Har inte hört något annat än att den ska bli klar i tid. När det gäller marknadsföring av själva innehållet - fotbollen/Kalmar FF - så fortlöper det sämre. Tydligen tror föreningen att säsongskort säljer sig själva, för någon massiv marknadsföring har jag inte noterat. Förutom gammal hederlig reklam finns en annan sak som kan locka nya åskådare; intressanta nyförvärv, men hittills finns inga sådana heller.

KFF hade en unik chans att skapa hausse kring sig själva och sitt varumärke i och med den nya arenan. Jag är rädd att de är på väg att sjabbla bort den chansen. Det började bra med det gemensamma första spadtaget och en Arenablogg, men dessa två insatser vänder sig primärt till de mest intresserade. Marginalpubliken måste lockas ut till Hansa City på matchdagar, intresset för Kalmar FF måste konstant underblåsas.

Anordna tävlingar med årskort som pris, annonsera i teve, bjud in skolklasser för guidade turer, låt supporterföreningen rösta om utbudet i medlemspuben, sätt upp vepor på stan, försök få till en stor mässa med lokala föreningar i sommar...

... ska arenan bli Smålands mötesplats nummer ett så kräver den konstant exponering gentemot allmänheten. Marknadsföringen gentemot sponsorer och supportrarna är viktig, men den måste breddas till marginalpublik och allmänhet också.

Tjockskallar, kommunal server-slöhet och en provokatör ur tiden

Stefan Hanna (C), kommunalråd i Uppsala, anser att överviktiga bör betala extraskatt. Undrar om tjockskalliga kommunalråd omfattas av förslaget?

* * *

Lite intressanta grafer om hur långt - eller inte alls - svenska kommuner kommit med implementeringen av det nya Internetprotokollet IPv6 på sina servrar. De flesta använder endast IP version 4. Problemet är att det protokollet är från 1981 och att dess konstruktion gör att antalet lediga IP-adresser kommer ta slut under 2011 eller senast 2012.

IPv6 möjliggör långt fler adresser. Därför kommer den snabbt bli dominerande, så fort adresserna tar slut och nätet "slutar växa" kommer tryck på uppgradering uppstå. Eftersom de två versionerna är långt ifrån kompatibla så måste man köra parallellt ett tag. Men hur som helst är det hög tid att svenska kommuner (och landsting för den delen) får tummen ur och börjar framtidsanpassa sina servrar.

* * *

Jag gjorde ju en lista för att sammanfatta 2010. Även om det skedde på nyårsafton så kanske jag var lite tidigt ute. Om det nu är så att Per Oscarsson avlidit så är han givetvis årets mest saknade.

Jag fick boken "Nu har det banne mig gått för långt! Arga brev till Radionämnden" i julklapp. Där tas Oscarssons klassiska stripp i Hylands hörna upp. Ett mindre känt faktum är att Per Oscarsson också var den förste att säga "knulla" i svensk tv - vilket skedde någon månad efter den legendariska strippen. Året var 1967 och Oscarssons språkbruk orsakade förstås folkstorm:

"Drygt 1 000 tittare ringde till TV:s Klagomur samma kväll. En man i Johanneshov erbjöd telefonisten 10 000 kronor för att ta livet av Oscarsson. När hon avböjde höjde han budet till 30 000 kronor. 'Nu fattas bara att radiochefen Rydbeck våldtar Ria Wägner inför gående kamera', utropade en annan tittare. Inslaget polisanmäldes också, men det ledde aldrig till åtal. I riksdagen befarade sedlighetsivraren John Eriksson i Bäckmora (C) att TV skulle bli vår största porrcentral om inte utvecklingen hejdades."

Per Oscarsson var alltså en provokatör, men likväl folkkär. Han kommer saknas mest när nu 2010 övergått i 2011.

* * *

Mest spelade låten hittills år 2011 är lite oväntat denna.