Lite till om här(S)kartekniker - och om halmgubbar

Östran skriver om Björn Brändewalls (FP) observationer från kommunstyrelsens sammanträde. För ett par dagar sedan skrev ju Björn att kommunstyrelsens ordförande Johan Persson (S) använde sig av härskartekniker gentemot Inger Hilmansson (FP) eftersom han inte tittade henne i ögonen när han talade med henne, och att han avbröt henne med mera.

Själv var jag inte på plats, men jag har ingen anledning att misstro Björn. Han är inte den som brukar överdriva eller hitta på saker.

Dessutom så agerar Persson ungefär på det sätt som han anklagas för att agera: med härskartekniker. När Persson kommenterar det hela i sin blogg osynliggör han exempelvis Brändewall genom att inte nämna hans namn, utan bara kalla honom för "en fp-blogg" (givetvis utan att länka).

I Östran kallar han anklagelserna om härskarteknik för "trams" vilket är att förlöjliga de argument som framförts mot hans sätt att behandla Hilmansson.

Bland annat påstods han avbryta henne, trots att han själv tidigare gett henne ordet. På sin blogg skriver Persson att han "gick i svaromål" mot henne. Jo, så kan man också kalla det.

Att han inte tittar henne i ögonen bemöter han inte alls, däremot påpekar Persson att Folkpartiet backat två kommunval i rad. Han skriver också att "om jag skriver vem som lett partiet under denna tid så anklagas jag nog återigen för härskarteknik så det avstår jag ifrån".

På den nivån är det. Han kunde inte låta bli att ge Hilmansson (som lett FP de senaste två valen) en indirekt men tydlig känga. Tydligen tror han att han hittat ett fiffigt sätt att komma undan med kängan, genom att lite hånfullt "avstå ifrån" att skriva ut hennes namn, vilket han i praktiken ändå gör. I Östrans artikel påstår Persson att han inte alls har svårt för Hilmansson. Varför i all världen ger han sig på henne då, när det inte ens är hon som anklagar honom för att använda härskartekniker?

Sammanfattning:

1. Persson anklagas för härskartekniker. Han svarar genom att använda härskartekniker.

2. I tidningen påstår Persson att han inte alls har svårt för Inger Hilmansson. Samtidigt ger han henne en känga på sin blogg, trots att det inte är hon som kritiserat honom i detta ärende.

I rest my case.

PS.

I sin blogg skriver Persson att Hilmansson fortsätter "sin envisa kamp mot Kalmars nya arena" (den heter Guldfågeln Arena, har han glömt det eller är han sur för att den inte bär hans namn i guldbokstäver?). Ända sedan Persson mfl beslutade att kommunen ska gå i borgen för halva lånet till arenan så har han försökt få kritiker av finansieringsmodellen, och kommunens allt mer långtgående åtaganden, att framstå som motståndare till själva arenan.

Hilmansson och Folkpartiet röstade ja till detaljplanen för arenan. Vi röstade för det första beslutet att ge kommunalt föreningsbidrag - 5,5 miljoner kronor om året i 25 år - till Kalmar FF för att de skulle klara driften av Guldfågeln Arena. Låter det som något en arenamotståndare skulle göra?

Att påstå att hon fört en envis kamp mot arenan är alltså fullständigt oseriöst. Det finns ett namn för det: Halmdocka. Man klistrar på sin motståndare en åsikt och sedan angriper man den, "särskilt i ett läge då en motståndares verkliga argument kan vara svåra att bemöta rationellt".

Hilmansson beskriver hur hon på kommunstyrelsen "ifrågasatte att kommunen nu ska stå för kostnaderna för parkering, dagvatten m.m. och detta utan att beslut är tagna i ärendet. Det beslut som finns säger att den som driver Arenan ska köpa marken och bekosta parkeringsplatserna".

Och ja, dessa är berättigade frågor, åtminstone för en kommunpolitiker som tar sitt uppdrag på allvar, och som vill säkerställa att skattebetalarnas pengar inte används till saker som inte beslutats om i god demokratisk ordning. Tydligen har Persson svårt att hantera denna typ av politiska motståndare. Lättare då att förvanska debatten med halmgubbar.

DS.