Desto mer förvånande är det när Akinder, liksom Persson när han svarade på kritiken på sin blogg, använder sig av härskartekniker för att bemöta anklagelser om härskartekniker (!). För det är nämligen inte så, vilket många tror, att härskartekniker enbart kan användas av män gentemot kvinnor. Härskartekniker kan användas av någon med överordnad position för att marginalisera de med avvikande åsikter, social ställning, bakgrund med mera.
Den norska socialpsykologen Berit Ås definierade på 70-talet fem olika härskartekniker, och dessa definitioner är sedan dess dominerande. Jag citerar här hela Akinders stycke och sedan ska jag peka på vad jag menar. Förhoppningsvis kan Östrans ledarredaktion lära sig något nytt.
"Folkpartisterna i Kalmar tycks vara så politiskt nedkörda att de måste ta till Maud Olofssons gamla skamgrepp om "härskartekniker" för att skapa en "Buffel-Persson", fast denna gång i kommunalrådet Johan Perssons skepnad.Påläggskalven Björn "Jag vill bli Lucia" Brändewall kommenderades nyligen ut på scenen och anklagade Persson för att bära sig dumt åt mot Inger Hilmansson (FP).Nog för att det finns män som använder sig av härskartekniker mot kvinnor. Detta tycks emellertid handla om någonting annat. Hilmansson är faktiskt oppositionens kommunalråd med rätt hög svansföring själv, och får nog finna sig i att ibland bli emotsagd."
För ett antal år sedan anmälde sig Brändewall till Barometern-OT:s luciatävling. Syftet var att utmana traditionella könsroller. Det hela blev förstås mycket uppmärksammat, men jag har svårt att se vad det har med diskussionen om härskartekniker att göra. Det var trots allt flera år sedan, och Brändewall har sedan dess både suttit i kommunfullmäktige och som vice ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, och numera är han vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden.
Att Akinder väljer att kalla honom "Jag vill bli Lucia" är förmodligen för att förlöjliga honom i läsarnas ögon. Om han kallat honom "vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden" eller "personvald fullmäktigeledamot" kan ju läsarna - gudbevars - få ett seriöst intryck av honom. Östrans ledarsida får anses vara i överläge gentemot en fritidspolitiker som Brändewall, så det råder ingen tvekan om vem som agerar från en position ovanifrån. Förlöjligande är en härskarteknik- check.
I samma mening påstås att Brändewall är "kommenderad" att gå "ut på scenen" för att anklaga Persson. Har Akinder belägg för detta påstående? Vem har i så fall kommenderat honom? Är den fria viljan bara en illusion?
Sista meningen i stycket är dock mest anmärkningsvärt. Efter att, helt utan argumentation eller belägg, ha slagit fast att det handlar om "någonting annat" än härskartekniker när Persson inte tittar Hilmansson i ögonen när han talar med henne, eller avbryter just henne när hon fått ordet, så skriver Akinder alltså:
Hilmansson är faktiskt oppositionens kommunalråd med rätt hög svansföring själv, och får nog finna sig i att ibland bli emotsagd.
Akinder är säkert väl medveten om att debatten inte handlar om att Hilmansson ska ha blivit "emotsagd". Hon har - enligt Brändewall - blivit avbruten, ignorerad och särbehandlad på ett negativt sätt. Jag noterar dock att både Akinder och Persson tänker köra på linjen att det inte alls handlar om några härskartekniker utan bara om att "gå i svaromål" eller "säga emot". I sin blogg lyckas Persson så bra med detta att han "går i svaromål" mot Hilmansson även när hon inte sagt något.
Argumentationen om att Hilmansson "får finna sig" i detta på grund av en "hög svansföring" är unken. Underförstådda budskap om att man själv bär en del av skulden för att man behandlas illa hör inte hemma i vare sig i seriösa debatter eller i rättegångssalar.
Ingen ska behöva "finna sig i" att bemötas ovärdigt, oavsett hur "hög svansföring" man har. Gärna en tuff debatt, men det är inte det som detta handlar om. Den typen av härskartekniker (osynliggörande, förlöjligande, påförande av skuld och skam) som Johan Persson och Peter Akinder uppvisar i sina texter är något helt annat, och visar på en sak: att Brändewall har en poäng i sin kritik.
PS.
Sakupplysning: Inger Hilmansson har efter den rödgröna uppgörelsen om hur politiken ska organiseras i Kalmar inte längre titeln kommunalråd. Hilmansson skriver själv på sin blogg hur Johan Persson & Co valt att "utan något sådant förslag i sin organisationsutredning före valet, ensidigt stryka mig som oppositionsråd och minska min politiska tid i arbetsutskottet med 20 % till 40 % tjänstgöring."
DS.
PS2.
Jag tycker det är sorgligt att Östrans ledarsida uppenbarligen ser det som negativt - eller löjligt - att politiker försöker utmana traditionella könsroller. Feminismen, ni vet det där som Akinders förre arbetsgivare Göran Persson bekände sig till, handlar mycket om att våga se strukturer och att utmana dem.
Unga kvinnor står för en stor del av den utflyttning som sker från länet. Det kanske inte alltid handlar om jobbtillfällen eller studier. Jag tror att det kanske också handlar om vilken attityd de möter i vårt län, och hur stor/liten möjlighet vi ger unga människor att förverkliga sig själva och våga vara den de är.
Men vem vågar gå före och väcka våra tankar på detta område om media håller deras mod emot dem, flera år efteråt och i ett helt annat sammanhang?
DS2.
0 comments:
Post a Comment