Sen finns det bitar jag inte gillar.
I presenterar regeringens utredare sina förslag om hur man kan införa möjligheten för elever att överklaga sina betyg. Utredningen ska ut på remiss, men utbildningsminister Jan Björklund sågar den redan nu. Jag tycker tvärtom utredningens förslag är - i det stora hela - bra. Det borde vara en självklar rättighet att kunna få ett myndighetsbeslut överprövat. Sen kan man diskutera detaljer kring hur - men möjligheten borde finnas.
Björklund anför i huvudsak två skäl till varför han är motståndare till möjligheten att överklaga sitt betyg:
- Ökad byråkratisering eftersom lärarna skulle tvingas dokumentera hur de sätter sina betyg, i händelse av att det ska granskas vid ett överklagande.
- Ökad fokus på de skriftliga proven, eftersom det förmodligen är dessa man kommer titta på när man ska bedöma huruvida ett betyg är rimligt.
Det första argumentet är sant. Möjligheterna för eleverna att överklaga skulle leda till större krav på dokumentation, och det kan säkert kosta 250 miljoner kronor per år som det påstås. Men är tjänstemännens arbetsuppgifter och kostnadseffektivitet överordnade mål när vi diskuterar skolan? Eller är individens rätt till en överprövning av myndighetsbeslut viktigare i en rättsstat?
Ponera att Björklund resonerat likadant när det gäller rättsväsendet. Det skulle gå att göra domstolsprocesserna mycket effektivare och minska tjänstemännens arbetsbörda med samma slags argumentation. Om man tog bort möjligheten att överklaga sin tingsrättsdom till hovrätten skulle kraven på dokumentation minska rejält, och pengar skulle sparas åt staten.
Men är det en sådan rättssäkerhet vi vill ha? Givetvis inte. Även den mest förhärdade yrkeskriminelle har, och ska ha, rätt att överklaga myndighetsbeslut (sin dom). Så fungerar det normalt sett i en rättstat - myndigheters beslut granskas och kan överprövas. Ska svenska elever ha sämre möjligheter att överpröva myndighetsbeslut än rattfyllon, hustrumisshandlare och våldtäktsmän? Det tycker inte jag.
Märk väl att ett betyg kan göra större skillnad i en människas liv än en dom i tingsrätten. Ett orättvist betyg i ett ämne kan innebära att man missar antagningen till en utbildning - och i bästa fall tvingas vänta minst ett halvår innan nästa intagning medan man läser upp sitt betyg - medan en dom i tingsrätten kan vara allt från ett bötesbelopp på nån tusenlapp till livstids fängelse.
Jag menar att Jan Björklund dessvärre tycks utgå från sin egen verksamhet, själva skolsystemet, när han ser på utredarens förslag. Han tycks prioritera byråkratins effektivitet och statsbudgeten framför individerna som utgör elevkåren.
Skolan är till för eleverna och en liberal utbildningspolitik ser till individen - även när det innebär ökad belastning på systemet och ökade kostnader. När man sätter systemet före individen så har man hamnat snett.
Dessutom noterar jag att Lärarnas Riksförbund är för möjligheten för elever att överpröva betyg. Om det vore så enormt jobbigt för lärarna som Björklund får det att framstå så borde de väl vara emot?
Björklunds andra argumentet är också sant. Vid ett överklagande kommer man med största sannolikhet fokusera på den skriftliga dokumentationen - de prov som finns. Jag ser inte det som något större problem. Min erfarenhet är att lärare ändå fäster störst vikt vid provresultaten när de sätter betyg - i synnerhet i teoretiska ämnen. Närvaron i klassrummet finns ju i terminsbetygen, och jag antar att lärare i allmänhet för någon slags bok över hur de muntliga läxförhören går.
Jag erkänner att det kan bli problem när man överklagar praktiska ämnen, men det även sådana saker borde gå att dokumentera eller lösa på andra sätt, exempelvis genom mindre arbetsprover för att bedöma rimligheten i betyget man fått.
Så nej, det andra argumentet som anförs är månne giltigt i vissa delar men knappast olösligt.
Björklund är inte känd för att byta åsikt när han väl uttalat sig. Men hoppet är det sista som överger människan, sägs det ju. En liberal skolpolitik måste alltid utgå från individen och skolan är till för eleverna. Därmed torde det vara självklart att elevernas rättigheter måste gå först, aäen om det innebär en ökad arbetsbörda för tjänstemän i systemet, och ökade utgifter på 250 miljoner kronor (felräkningspengar i en statsbudget) för svenska staten.
0 comments:
Post a Comment