Ni som läst bloggen länge vet att jag är historieintresserad. Särskilt intresserad är jag av de lite mer udda företeelserna.
Den 23 november är det exakt 100 år sedan som den sista avrättningen ägde rum i Sverige. Den siste som hade det olycksaliga ödet att hamna hos skarprättaren i vårt land var Alfred Ander, en rånmördare som därtill är den ende individ som avrättats med giljotin i vårt land. Giljotinen köptes in från Frankrike (where else?) år 1903. Innan man köpte in denna så avrättade man de dömda med hjälp av en yxa (bila), och dessförinnan genom hängning.
För den som är kriminalhistoriskt intresserad går det att läsa tämligen detaljerat om Anders Ander och rånmordet på denna länk. Personligen slås jag av hur extremt illa planerat, rent av klantigt, dådet var. Det, i kombination med gott polisarbete och tjänstvilliga vittnen, gjorde att Ander åkte dit och fick sona med sitt liv.
Alfred Ander var dock inte den siste dödsdömde i Sverige. År 1917 dömdes nämligen änglamakerskan Hilda Nilsson till döden, men hon tog sitt eget liv i fängelset innan domen hann verkställas.
Dödsstraffet i fredstid avskaffades år 1921, och i krigstid så sent som 1973. Genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft 1999, är det numera ett krav på medlemsländerna i EU att dödsstraff ej ska vara tillåtet. Det kan vi i mångt och mycket tacka den folkpartistiske Europaparlamentarikern Hadar Cars* för.
* Det är både småkul och tragiskt att Hadar Cars kanske är mest känd som en träfigur som ställer till ett helvete för Henrik Schyfferts karaktär i Killinggängets "Fyra nyanser av brunt", när Cars i själva verket uträttat mer på den internationella politiska arenan än de flesta svenskar mäktat med.
Saturday, November 20, 2010
Subscribe to:
Post Comments (Atom)


0 comments:
Post a Comment