Wednesday, November 17, 2010

Lite om regionfrågan

Något som kommer diskuteras flitigt de närmaste åren i vår del av landet är Frågan Om Regionbildning. Jag har skrivit lite i ämnet tidigare, då på fokus kring vad dessa regioner ska innehålla snarare än hur de ska se ut. Det är rimligen en viktigare fråga än exakt var vi drar strecken på Sverigekartan.

Men det sistnämnda börjar nu bli akut. De senaste 3-4 åren har det varit ett ständigt lurpassande mellan länen i sydost. Det är dags att vi slutar gå som kattkräket runt het gröt och inleder seriösa förhandlingar. Många verkar skjuta dessa svåra avvägningar framför sig, but I got news for you: de regionpolitiker som är för fega för att ta i frågan kommer bli frånsprungna, inte minst av regeringens utredning av den statliga regionala förvaltningen.

En del län/landsting har valt att ansöka om en regionbildning på egen hand. Jag tycker det är fel, och i längden kommer det inte hålla. Att gå fram med endast det egna länet i en regionansökan kommer bara leda till att vi, inom en inte alltför avlägsen framtid, kommer tvingas se sanningen i vitögat och likt förbannat söka oss in till en större region - men då med långt sämre förhandlingsläge än vad vi skulle haft om vi varit med från början i regionbildningen.

Vad bör man då göra? Problemet i vårt län är kanske framförallt att norr och söder drar åt olika håll. Invånarna i Västervik identifierar sig mer med Linköping och Östergötland än med Växjö eller Karlskrona, som Kalmarborna gör. Först måste vi därför enas inom länet vad vi ska göra. Jag tror det går att lösa utan att dela länet, men det behöver så att säga slås fast formellt vad vi vill - både inom partierna och över partigränserna.

Tidigare har jag förespråkat en region med Kronoberg, Blekinge och södra Kalmar län med Öland. Numera lutar jag mer åt "the bigger the better", och därför tycker jag man ska föra förhandlingar även med Jönköping och Östergötland. En så stor region skulle bli konkurrenskraftig även i ett Europeiskt perspektiv, och jag tror det är där man ska sikta.

Faran för Kalmar län är förstås att tyngdpunkten i en sådan region skulle hamna i det befolkningstäta norr/nordväst, med Norrköping/Linköping/Jönköping. Blekinge skulle också hamna rejält snett om så blev fallet.

Ett sätt att motverka denna slagsida åt norr är att förlägga regionens residensstad någon annanstans. Varför inte i Kalmar? Ja, nu låter jag månne som en kommunpolitiker, men jag tycker ändå det är ett rimligt krav. Kalmar län är eftersatt vad gäller statliga arbetstillfällen, detta skulle vara en möjlighet att få rätsida på den orättvisan. Regionens norra del kommer dra de största fördelarna - åtminstone på kort sikt - i den storregion jag skissat på ovan, de är därmed inte i samma behov av den push som residensstad-statusen ger.

Växjö kunde visserligen också komma ifråga. Men som utvecklingen kring Linnéuniversitetet sett ut det första året så tror jag hela universitetsledningen kommer hamna där förr eller senare, och det må väl vara hänt. Men det vore ytterligare ett skäl till varför Kalmar bör lyftas fram i samarbetet. En lyckad förhandling bygger på att alla partier går därifrån mer nöjda än missnöjda. Oavsett vem vi inleder förhandlingar med, så bör ett av kraven från länets sida vara att få residensstaden.

Det säger jag visserligen som kommunpolitiker, men också för att jag tror det kommer vara nödvändigt om vi ska slippa inre slitningar i regionen. Det är bara att inse: när det gäller befolkningstillväxt, infrastruktur och statliga arbetstillfällen ligger Kalmar efter. Vi måste play hard ball här.

0 comments:

Post a Comment

 
ban nha mat pho ha noi bán nhà mặt phố hà nội